Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Ringaren i Notre Dame” Västerbottensteatern

Joseph Vila Garcia gör Quasimodo med stor charm.
Joseph Vila Garcia gör Quasimodo med stor charm. Foto: Patrick Degerman

Busigt burlesk ringare 
i Notre Dame.

Teater

”Ringaren i Notre Dame”
Manus: Fransesca Quartey, efter Victor Hugo.
Regi: Fransesca Quartey.
Med: Sarah Appelberg, Knut-Sigurd Bygland, Rasmus Dahlstedt, Joseph Vila Garcia, Göran Hansson, Mikael Lindgren, Elin Ström m fl.
Scen: Västerbottensteatern, Skellefteå.

En medeltida gotisk katedral har rests bland grönskande björkar, fågeldammar och gamla röda hus i Nordanåparken i Skellefteå. Det som singlar genom luften är inte snö utan maskrosfjun, men sommarkvällskylan kräver ändå medhavda täckbyxor av den blandade publiken. Här har vi några av sommarteaterns klassiska utmaningar, eller möjligheter – dikten möter verkligheten i väderberoende utomhusmiljö, och den ska berättas för teatervana och teaterovana i olika åldrar.

”Är vårt brott att vi inte är som ni?” frågar Esmeralda när hon och hennes romska sällskap hånas och anklagas av folket på gatorna kring Notre Dame. I en samtid av tiggeridebatt, nedbrända tält och hot mot EU-migranter är det inte svårt att se vilken aktualitet och verklighet som Västerbottensteatern vill åt med valet av Hugos roman som grund för årets sommaruppsättning.

I Hugos myllrande historiska ödesberättelse ”Ringaren i Notre Dame” från 1831 representeras utanförskapet av romerna som kommer resande till 1400-talets Paris, och av den puckelryggige klockringaren Quasimodo som kom till kyrkan som ett övergivet spädbarn som ansågs vanskapt. Boken är egentligen en tragedi som slutar med huvudrollernas död men bjuder även på romantik och spänning och har följaktligen filmatiserats flitigt och mycket fritt, till exempel av Disney 1996.

I teaterchefen och regissören Fransesca Quarteys bearbetning har Esmeralda uppdaterats från erotisk begärsmotor för berättelsen (där skeenden uppstår för att olika män åtrår henne) till en självständig ung kvinna som ifrågasätter konventioner och vill hitta sin egen väg. Skådespelardebuterande jazzsångerskan Elin Ström lägger dessutom en tacksamt fräsig bitskhet till rollens präktiga godhet.

Joseph Vila Garcia gör Quasimodo till en busigt burlesk narr vilket fungerar med charm, men samtidigt framhäver känslan av att uppsättningen bitvis spretar i olika spelstilar. En ojämnhet som troligtvis förstärks av att merparten av den 26 personer stora ensemblen är amatörskådespelare (ytterligare en vanlig sommarteaterförutsättning).

Romernas situation diskuteras inte på något djupare plan – men ägnas sidor i programbladet och bössinsamling under pausen – utan fokus ligger på ett allmänt budskap om medmänsklighet, att inte vara rädd för det som verkar annorlunda. Detta kommer mest till sin rätt i sångnumren, för denna ”Ringaren i Notre Dame” är alltså musikteater med ambition att både beröra och underhålla. I Bim Wikströms okonstlade sångtexter och P-O Nilssons musikalsvallande musik får sagan om ont och gott (och en del nyanser däremellan) sitt passande uttryck. De sjungande i ensemblen gör fina insatser, även om de ibland är nära att dränkas av musiken och en morrande högtalarbas. Men det får vi kanske också räkna till typiska utomhusvillkor för sommarteater.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.