Nyligen satte Folkteatern upp ”Jane Eyre” och gav då röst åt Brontës galna kvinna på vinden. När Frida Röhl och Magnus Lindman nu sätter tänderna i Flauberts ”Madame Bovary” från 1856 väljer de ett liknande grepp och ger röst åt Bovarys dotter Berthe. Det blir ord och inga visor när Berthe (Sara Shirpey) kliver ner från scenens åskådarläktare och sätter sig till doms över vuxenvärldens aningslösa utsvävningar med Greta Thunbergskt patos. Här är nämligen Emmas konsumism och habegär uppskruvade till svindlande höjder.

Läs mer. Sara Danius: Med ”Madame Bovary” föds den moderna romanen

På scenen görs kopplingarna mellan nutid och dåtid galant och enkelt, modemagasin samsas med spetsdukar och transparenta designstolar. Ett välinrett litet helvete, där 1800-talsshopaholicen Emma filar på sitt personliga varumärke och den rätta hashtagen för att ge vardagen en spännande inramning. Scenens trappavsatser möjliggör förflyttning mellan olika nivåer. En kontrast till Emmas statiska karaktär, som blott på ytan låter sig förvandlas genom shopping, och Charlotta Nylunds makalösa kostym. Allt är yta. Även hennes vurm för litteratur och Novalis blåa blomma, symbolen för ärkeromantikerns längtan efter det sublima bortom verkligheten, är en ytlig grimas.

Emma har nått kapitalismens och alienationens sista stadie, i det att hon själv har blivit en vara. För tydlighetens skull ger oss butiksägarinnan Lheureux (Victoria Olmarker, märkvärdigt lik Sara Danius i praktfull klänning) en lektion i Marx teorier om varufetischism, så att vi inte ska missa poängen. 

Lindman har omvandlat Flauberts maniskt detaljrika naturalistiska roman till lättflytande, komisk dialog med en helt egen poesi. Det kräver sin penna. Flauberts ingående beskrivningar av föremål har fått en helt egen roll i spelet, influerat av både Sara Danius Flaubertläsning och Marx samhällsanalys. Röhl och Lindman tycks vilja tolka texten utifrån en moralisk kompass den i sig själv saknar. Iscensättningens läsart är intressant, men också ett problem, då uppsättningen balanserar mellan det banala och otydliga. Det platta och sammansatta krockar också i spelstilen. 

Läs mer. Håll koll på höstens premiärer! Här är ett urval av höstens teater, barnteater, dans, musikal och opera.  

Helmon Solomon spelar Emma enerverande uppskruvat. Hon ska förvisso vara endimensionell och platt. Men storyns verkliga dumbom Charles, öppnar däremot för djup i Ulf Rönnerstrands gestaltning av aningslösheten. Hans intellekt må vara lika instängt som hans hydda under den illasittande bajsbruna kostymen, men han tvekar inte att ge liv åt fyrkantigheten. Ett litet ljus i mörkret i denna dystopiska föreställning, vi alla spelar med i.

Läs fler scenrecensioner här.