Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-13 07:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scenrecension-ett-veritabelt-crescendo-av-komisk-talang/

Scenrecensioner

Scenrecension: Ett veritabelt crescendo av komisk talang

Siri Fagerudd, Carla Sehn, Anna Thomasson. Foto: Micke Sandström/Uppsala stadsteater

Starten på Anna Petterssons humorkavalkad ”På tunn is” är blek, men snart blåser ensemblen omkull publiken med sin euforiska galenskap, skriver Ingegärd Waaranperä.

Kan kvinnor vara roliga? Får de? På vilka sätt? Med den torraste av programförklaringar lovar Anna Pettersson undersöka saken med sin (text, regi, scenografi) humorkavalkad ”På tunn is”.

Starten är lite blek, måste sägas. Manliga komikers försprång känns färdigtuggat, jägarna på fondvideon är töntiga men överraskar föga, även om ensemblen är vass på manssatir.

Men här finns en dramaturgi. Början skulle rentav kunna vara ett trick för att vi sen ska blåsas omkull desto mer när ensemblen drar igång sin helt egna kvinnligt euforiska galenskap.  

Läs mer: DN:s kulturpris till Anna Pettersson 

Det sker i stort som smått med Petterssons känsla för detaljer och smarta kombinationer av scen- och videospel. En stilla balett på filmduken, enbart öron, näsvingar, ögonbryn och fransar. En skelettsketch nära döden. Ett kabarénummer där Carla Sehn i städrocksklänning ingår i baletten med livet som insats. 

Praktikanten Anna Thomasson som konstkritiker i färgrik boa går inte heller av för hackor. Hon excellerar också som buskis-man och trakasserad underdog.

Finlandssvenska Siri Fagerudds feministiska Muminläsning är ljuvlig.  Färskingen Willma Mikael gör vassaste rasismsketchen och hundra små skärpta instick.

Sölvesborg får sitt, förstås. Den staden har lyckats med det svåra, att skapa sig en identitet. Mensblodet kommer för alltid att vara Sölvesborgarnas eget färgstarka signum.

Läs mer: Håll koll på höstens premiärer! Här är ett urval av höstens teater, barnteater, dans, musikal och opera. 

I stället för att förhålla sig till manligheten (”På spåret”-sketchen är ett stickspår) frisläpper Anna Pettersson alltså efter hand, tillsammans med koreograferna Jaresand och Plaude, kompositören Gustave Lund och kostymskaparen Nils Harning (både snille och smak) ett veritabelt crescendo av komisk talang. Spelet balanserar på knivseggen mellan länge kontrollerad galenskap och totalt uppror. Det är livgivande.

Den ovanpå allt också skönsjungande ensemblen är elektrifierad, trodde nog knappast själva att de kunde vara så här roliga. Linda Kulle är en rosa tornado när hon predikar wellness, men allra mest fantastisk i finalens ”Send in the clowns”, lite lite tragisk, men framför allt himlastormande rolig.

Läs fler artiklar av Ingegärd Waaranperä här och fler scenrecensioner här.