Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 16:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scenrecension-kevin-bridges-pa-chinateatern-ar-en-mastare-som-far-det-enklaste-att-lata-viktigt/

Scenrecensioner

Scenrecension: Kevin Bridges på Chinateatern är en mästare som får det enklaste att låta viktigt

Den ytterst skotske ståuppkomikern Kevin Bridges på scen i London för en månad sen. Foto: Matt Crossick/Empics

Publiken viker sig av skratt när Kevin Bridges vaggar runt scenen som en störig Liam Gallagher, trots att hans material inte är revolutionerande – och dialekten är svårförståelig. Men han har tekniken.

Rätta artikel

Sällan har så många brittiska dialekter hörts i en stockholmsk teaterfoajé: ”Scot? I, Scot!”. Efter genomsympatiske irländska föråkaren Karl Spain, ett besynnerligt namn i sammanhanget, kommer så Kevin Bridges ut – och slår dialektmätaren i botten.

Uppväxt i Clydebank, katolskt präglad arbetarförstad i stor-Glasgow, har han fötts med ett uttal som knappt engelsktalande förstår. Han måste simultantolkas i Australien, hävdar han, och finner det intressant att möta en publik så koncentrerad på att höra poängerna.

Och poänger bubblar Bridges av. Han är glad över att vara ”på besök i EU” och menar att Skottland borde slås samman med Nordirland. De skulle stanna i unionen, de har samma kynne och samma väder: världens sämsta.

Mumlar han här också något om våld? Eder utsände förstår inte.

Kanske är detta en av orsakerna till att Kevin Bridges är så enormt stor i det Förenade Kungadömet. Ljusår ifrån en amerikansk, eller svensk, ståuppare pendlar referenserna mellan sådant som fotboll, bakfylla och om Facebook vore en pub: ”Full of fokking präcks”, för att återge det fonetiskt.

Han var på urlöjliga Joe & The Juice före showen och häpnade över bullshit-juicerna. Den blott trettiotvååriga komikern kommenterar hur onödiga många av de elektroniska hjälpmedlen som vi tillåtit prägla vår vardag är.

Och Trump är som en taxichaffis i Glasgow, vet allt men har fel i allt. Och Josef, religionen igen, var en hjälte som accepterade Marias bortförklaring om jungfrufödseln. Bridges skulle så velat vara med när snickaren ”Joe” berättade detta för grabbarna på bygget.

Han vaggar störigt omkring på scenen som en Liam Gallagher. Salongen viker sig av vrålande skratt, trots att mycket inte är något revolutionerade material. Men tekniken, bröder och systrar, tekniken. Det är en mästare vi ser, han liksom talar med oss och inte till oss, han får det enklaste att låta viktigt. Inte undra på att en del håller honom högre än självaste Eddie Izzard.

Och när salongen nästan briserar kastar han ur sig: Men lugna er, for fooks sek, det här är ingen tennismatch med Andy Murray. Skotte, förstås.

Läs fler ståupprecensioner av Niklas Wahllöf, till exempel om det amerikanska partydjuret Bert Kreischer.