Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-22 13:15

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scenrecension-nar-bert-kreischer-upptrader-galler-det-att-harda-ut/

Scenrecensioner

Scenrecension: När Bert Kreischer uppträder gäller det att härda ut

Bert Kreischer driver även det katastroffyllda matlagningsprogrammet ”Something’s burning”. Foto: Dave Wilder Photography/Wikipedia commons

Man ska inte vänta sig en sofistikerad föreställning när det amerikanska partydjuret och ståuppkomikern Bert Kreischer äntrar scenen, skriver Niklas Wahllöf.

Rätta artikel

När en amerikan i hatt kommer in, sliter av sig tröjan för att från och med då exponera sin av Budweiser byggda buk, deklarerar att det här är andra gången i dag som han blir full, då ska man inte vänta sig en sofistikerad föreställning. Träsmaken på plaststolen infinner sig tämligen omgående, här gäller att härda ut. 

Men, det som har gjort partydjuret Bert Kreischer så stor – inte kroppsligen alltså – är inte det finstämda, utan kanske hur han väver samman sina olika typer. I honom ryms den bullriga, barnsliga duden som man förväntar sig se på en footballäktare och en sorts trevlig mildhet. För alla som har följt hans mer lågmälda men av katastrofer fyllda matlagningsprogram ”Something’s burning” är väl detta ingen nyhet, men i samma rum blir det uppenbart.

Å ena sidan garvar han åt sina egna skämt, och medger stolt det, han berättar att han råkade prutta nyss när han skulle komma till poängen. Och annat som få över 23 jublar åt. Men sedan talar han på ett sammanhållet och fint (skrev jag just det ordet?) sätt, om hur han en dag förstod att även han kunde köpa en pistol, så han gjorde det. 

En pistol dock för evigt oladdad eftersom han fick så ont i tummen när han skulle trycka ned patronerna i magasinet, vilket han för övrigt sedan tappade bort. Eller när hans hustru reste till Asien i en dryg vecka och hela faderskapet rasade samman. Med ingredienser som att ena dottern fick med sig endast en skål med kokt ris som skollunch, en borttappad bil, och en mycket olycklig hund. 

Det är inga unika ståuppberättelser, men det är just berättaren Bert Kreischer som sticker ut. Jättelånga påstått sanna historier, som nu välkända ”The Machine” om hans kaotiska Rysslandsresa, är ett exempel. Blandningen igen; hur denna jänkare dels valde att studera ryska i college direkt efter Sovjetunionens upplösning dels fylleslagen på rad med maffian i Sankt Petersburg under klassresan. Då han av språkförbistring råkade bli detta stenhårda gängs maskot ”The Machine” och som sedan av misstag hjälpte det att råna ett helt tåg på väg mot Moskva.

Där ligger den, Bert Kreischers styrka: berättaren. Snarare än bärs- och knullhumoristen. Det vore kul att se den förra vågskålen väga över, förmågan finns ju där. Hur det då blir med populariteten är dock oklart.