Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-12-11 08:14

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scenrecension-om-tyranni-pa-goteborgs-stadsteater-ar-antingen-tafflig-eller-ubersofistikerad/

Scenrecensioner

Scenrecension: ”Om tyranni” på Göteborgs stadsteater är antingen tafflig eller übersofistikerad

Bild 1 av 4 Foto: Ola Kjelbye
Bild 2 av 4 Foto: Ola Kjelbye
Bild 3 av 4 Foto: Ola Kjelbye
Bild 4 av 4 Foto: Ola Kjelbye

I Carolina Frändes icke-uppsättning av Timothy Snyders demokratiska överlevnadshandbok ”Om tyranni” blir Donald Trump till en ständigt undflyende, göteborgsk entreprenör. DN:s Per Svensson känner sig en smula blåst.

Per Svensson
Rätta artikel

Timothy Snyder är professor i historia vid Yale. Han har givit ut två uppmärksammade böcker om hur stalinismen och nazismen gjorde Östeuropa till en gigantisk slaktplats, ”Bloodlands” (2010) och ”Black Earth” (2015)

Men det är en till formatet blygsam självhjälpsbok för demokratin som förvandlat honom till intellektuell superstjärna. Snyder skrev ”On tyranny” som en omedelbar reaktion på Donald Trumps seger i det amerikanska presidentvalet 2016. På 120 spatiösa sidor varvar han scener från den europeiska 30-talsdemokratins dödsbädd med råd om livsuppehållande insatser för dagens demokrati: rösta, försvara de gemensamma institutionerna, skydda språket mot klichéer, läs böcker.

Läs mer: Nu utforskar stjärnregissören Carolina Frände tyranniet 

Hur gör man teater av en sådan bok? Man gör det inte. Man ger bara sken av att göra det. På Göteborgs stadsteater har Carolina Frände och hennes ensemble valt att behålla Snyders titel, och referenserna till honom i marknadsföring, men låtit boken stanna kvar hemma i brevlådan.

I stället iscensätter de ett slags ”mockumentary”, en fiktiv dokumentär, om en internationellt verksam byggentreprenör från Göteborg. De fem skådespelarna redogör för sina försök att rekonstruera den undflyende, men samtidig överallt närvarande, affärsmannens liv. De spelar upp intervjuer med personer som kanske, kanske inte, har känt honom. De visar upp fotografier där han kanske, kanske inte, förekommer. De  vittnar om hur han har haft ett finger eller ett kontrakt med i spelet kring det mesta som hänt i Göteborg, från musikklubbar till västlänkar.

Det hela har sina poänger. Kanske är skådespelarnas tendens att ibland snubbla på replikerna en sådan medveten poäng; ett sätt att suggerera fram autenticitet åt alla dessa ”alternativa fakta”. Men jag känner mig ändå blåst. Jag hade trots allt förväntat mig att se Snyders teser och tankar ta gestalt på scenen, men kan inte hitta dem i denna antingen lite taffliga eller också übersofistikerade genrelek. 

Läs mer: ”Donald Trump talar stridens språk”, säger Timothy Snyder 

Jag är inte ens helt säkert på vad den noshörning ensemblen bygger av kartong ska symbolisera. Den utrotningshotade demokratin? Eller kanske den för sanning och anständighet okänslige populist som utgör uppsättningens enda riktigt tydliga gemensamma nämnare med Snyders bok? Byggaren från Göteborg blir Trumps skugga, men också hans negativ. Den ene älskar torn. Den andre tunnlar. Den ene är exhibitionist. Den andre snarast eremit. Man fattar mönstret. Men vad ska det säga oss? Att hoten mot demokratin kan vara mariga att identifiera? 

Mer än så kan man begära också av ett ofärdigt grupparbete.

Men paraden av gamla pophits är fin. Och jag känner viss respekt för det smarta draget att låta teaterns pressavdelning skicka ett förhandsmejl med uppmaning till recensenter att inte berätta om handlingen i pjäsen eftersom det skulle kunna störa publikens upplevelse.

Bokrecension: Timothy Snyders ”Om tyranni” 

Jag förstår nu, efter att ha läst en intervju med Frände, att det var hennes sätt att uppmärksamma oss på det Snyder-råd hon själv fastnat för: Lyd inte på förhand.

Läs fler scenrecensioner här .