Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-21 10:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scenrecension-sissela-kyle-klarar-balansen-mellan-tjoflojt-och-sarkasm/

Scenrecensioner

Scenrecension: Sissela Kyle klarar balansen mellan tjoflöjt och sarkasm

Foto: Markus Gårder

I nya showen ”Etta på listan” är Sissela Kyle ständigt på bettet på ett lågmält sätt. Det är en konst att få oss att skratta och säga ”fy fan” samtidigt. Som tur är sitter rimmen i början som ”en fettad syl i en luftvärnskanon”, skriver DN:s Niklas Wahllöf.

Att börja på rim ­– och inte någon enstaka vers utan en lång harang – är ett risktagande. Ett hack här hade kunnat ligga och gnaga i nittio minuter. Inte i den rikt representerade kindpussarklassen här i kväll – den ääälskar allt som den blir bjuden på – utan i artisten.

Det blir inget hack, det sitter som en fettad syl i en luftvärnskanon. ”Etta på listan” är från första mening välskriven, smart och spänstigt framförd. Kanske inte överraskande att en meriterad trio som Kyle, manuspartnern Calle Norlén och regissör Emma Bucht svarvat ut varje del för att perfekt passa i en annan. Och här dessutom bestyckad med löjligt begåvade multiinstrumentalisten Sara Niklasson.

Men innehållet. Räcker en imponerande ihopsatt mekanism? Ja och nja.

Sissela Kyle tar tillbaka, gör allmänmänsklig vardag av det som annekterats av den förhärskande, tabellridande pojkrumskulturen; att sortera sin identitet genom listor. Bäst, godast, snyggast, viktigast.

Med balans mellan tjoflöjt och sarkasm, glädje och allvar – de klassiska kontrasterna – blir det en finare, djupare, mer svidande spaning än man kunde tro. Även människor läggs ju på listor, är någon i topp måste någon annan vara på botten. 

Och resten? Som hur unga, snart kanske alla, anställs genom auditions – hur showig upplevelsesäljande du kan vara inför ett rekryteringsteam. För att få hälla upp juice, eller släppa in på Gröna Lund. 

Kyle drar en lans för de blyga, introverta, de som inte kan eller vill locka fram teaterapan i sig. Och för de överviktiga som inte ens behöver fundera på intervju, visar en stor undersökning bland serviceföretag. 

Det är här ”Etta på listan” imponerar allra mest. Angelägen, kritisk, men samtidigt snäll och rolig utan den publikfriande snusläppsbitterhet som somliga hänger sig åt. Det är en konst att få oss att skratta och säga ”fy fan” samtidigt. Sissela Kyle är liksom lågmält ständigt på bettet. Hon kan ju gestalta, denna eviga käpphäst inom scenhumorn. 

Hennes iscensättning av SVT Opinion, urmodern för det så kallade debattklimatet, där publiken på de främre bänkradernas görs till studioläktartyckare är briljant. Djupt obehaglig och rolig i ett. ”Vad då, du menar att du heter ANNIKA?!”

Men så blir det åldersrelaterat. Sextio- och sjuttiotalsmusiken. Och då dans. Och sång. 

Det är ett lika vanligt som besynnerligt svenskt grepp. Som om när man ”bjuder på sig själv” och dansar ironiskt – utan att kunna eller ens vilja – då blir det riktig show och hjärtan smälter väl slutgiltigt? Nej. Det blir ju just hack. Att vi applåderar som mekaniska apor med cymbaler i händerna beror på desperat nervositet.

Sägas ska att i Sissela Kyles fall sker det som del av berättandet (och samspelet med Sara Niklasson är bra), till skillnad från snubbiga kolleger som ska bjuda på sin oh, så stela manlighet, blink, blink. Men ändå, hackar gör det.

Kvällens längsta lista blir den över svenska kvinnliga superkomedienner. En del bortglömda, andra bortsorterade i humorkanon. Med enorm energi, exakt imitation och det där flödet – ja, utan hack – avslutar Sissela Kyle som hon började. Snyggt.