Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Scenrecensioner

Scenrecension: Suveränt Faustspel på Folkteatern

Pelle Grytt, Andrea Edwards och Malin Morgan i ”Doktor Faustus”.
Pelle Grytt, Andrea Edwards och Malin Morgan i ”Doktor Faustus”. Other: Nadim Elazzeh

När dockteatersnillet Erik Holmström drar i trådarna förvandlas Christopher Marlowes ”Doktor Faustus” till lustfylld och intelligent moralitet. Tomas Forser uppmanar alla att skaffa en biljett.

TEATER

”Doktor Faustus”

Av Erik Holmström, fritt efter Christopher Marlowe

Regi: Erik Holmström. Scenografi, kostym, dockor: Maja Kall. Konstruktion: Alexander Wiig. Ljus och bild: Ludde Falk. Mask och peruk: Susanne Åberg. Med: Andrea Edwards, Pelle Grytt, Malin Morgan.

Scen: Folkteatern, Göteborg. Speltid: cirka 2 timmar och 30 minuter.

På Folkteaterns Lilla Scenen sätter Erik Holmström upp ”Doktor Faustus”. Fritt efter Christopher Marlowe. Mycket fritt. Snarast suveränt självsvåldigt. 

Marlowes tragiska historia från 1500-talets slut om ynglingen som vann sin lagerkrans i Wittenberg men hemföll åt svart trollkonst har ett träsnitts grova tydlighet och är en i hög grad ännu spelbar moralitet. När nu Holmström, en av de mest omsusade unga svenska regissörerna, tar sig an detta drömspel låter han stycket utspela sig i ”centrala Göteborg i slutet av 80-talet”.

Det har blivit ett spel med stark uttryckskraft. Tre skådespelare manövrerar dockornas händer och armar. Platta figurer i papp. Adjektivet platt återkommer under föreställningen. Deras ögon och röster får levande kraft och hanteras som hälften material, hälften gestalter. Andrea Edwards tar hand om Doktor Faustus, Pelle Grytt sköter Mephistophilis och den Onda respektive den Goda ängeln, små keruber som blickar ner från ovan och kivas med motsatta synpunkter. 

Gretchen och Wagner är Malin Morgans figurer liksom det ”giftasmaterial” numrerat 1–10 som prövas och förkastas av Faustus. Merparten av rörelserna sköter spelarna på scenen halvt synliga, andra förändringar vinschas fram med band och handtag. Det är teater som hantverk och en lek med dess tecken för förvandlingar och det är tre imponerande och mycket lustfyllda tolkningar.  

Den som läst eller sett Marlowes ”Doktor Faustus” går förr eller senare till Goethe – eller tvärtom. Och känner man både Marlowe och Goethe är det en fröjd att komma till en teatermakare som Erik Holmström och hans läckra teaterskåp.

Goethe hade ett stort och livslångt intresse för dockteater och uttrycksformen skapar ett slags intim distans mellan de som manövrerar dockorna och vi som är åskådare. Lekaren blir vår handgångne hen som demonstrerar regissörens intentioner och ger hans platta dockor naiv och tydlig påtaglighet.

Vad går den då ut på, denna sorgliga nutidskomedi? Att människovärdet är prissatt, att vi genererar på marknaden och att det går att räkna på oss – att vi är omsättbara. 

Erik Holmströms och ensemblens uppsättning hör till det bästa som gjorts på mycket länge i staden. Och det görs i vad man kan kalla en djävulsk komedi med stor känslighet för när våra gängse språkspel och teaterns tydlighet effektivt kolliderar. 

Som till exempel i önskemål om som det sägs ”pengar, underhållningsvåld, naturen”. Eller i morska deklarationer om att ”jag är jag, vegetarian, heterosexsuell”. ”Liksom varför?” är den obarmhärtiga frågan i denna iscensättning som rakt igenom är så lustfylld och intelligent. Försök få tag på biljett!

 

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.