Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-24 16:46

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/scenrecension-tankevackande-och-kul-om-hur-danser-blir-virala/

Scenrecensioner

Scenrecension: Tankeväckande och kul om hur danser blir virala

Ludvig Daaes och Joanna Nordahls ”The viral dance” på MDT. Foto: Chrisander Brun

Ludvig Daae och Joanna Nordahl har låtit ett dataprogram analysera 250 danser för att skapa världens första AI-genererade virala dans. Resultatet lär knappast nå några massor, men deras föreställning ”The viral dance” är både intressant och underhållande, skriver DN:s Lisa Boda.

Lisa Boda
Rätta artikel

 

Internets sanslösa räckvidd blir som tydligast när något blir viralt, alltså sprids likt ett virus och når miljontals människor världen över inom några minuter. Visst kan det gälla politiska appeller eller insamlingar för sjuka barn, men när rätt dans, hur löjlig den än är, får virtuella vingar krossar den allt motstånd i sin väg: alltifrån pensionärsföreningar till poliskollegor och talk show-värdar vill flossa, shuffla, köra gangnam style eller, om vi blickar något längre tillbaka, gå loss i YMCA-formationer eller macarena-moves. 

Norske dansaren och koreografen Ludvig Daae och filmskaparen Joanna Nordahl fascineras av populärkulturella fenomen, och har tidigare utforskat dess kopplingar till vår digitala verklighet i lekfullt konceptuella verk som ”Hyperfruit” och ”M/M”.

Nu har de matat in 250 virala danser i ett dataprogram som analyserar rumsliga riktningar, tidsvariationer med mera för att skapa världen första AI-genererade virala dans. 

Resultatet lär knappast nå massorna (även om de besökare som lägger upp den i sociala medier utlovas pris i cava-baren) men visst bjuds Moderna dansteaterns publik på medryckande dans. Och visst sitter även jag där i stel skräddarställning på en kudde i Chrisander Bruns finurliga scenografi – kombinerad konstutställning/rekvisita/ljusshow – medan hjärnan ihärdigt registrerar och kroppen vill härma de distinkta rörelserna; det ser ju så enkelt ut, men hur går den där sista vändningen med klapp till? 

Det låter säkert maxat men paradoxalt finns det något långsamt och lågmält över ”The viral dance”

Samtidigt är ”The viral dance” så mycket mer än fem danssteg staplade på varandra. 

Daae/Nordahl dukar upp ett tankeväckande och underhållande allkonstverk med många idékomponenter och tempobyten. 

Vävkonstens historia återberättas exempelvis sakligt av duons 3D-animerade kloner, som projiceras på skimrande tygflaggor. Scenen befolkas därtill av duons digitala avatarer, som efterhand antar alltmer porriga proportioner – en blinkning till de mindre rumsrena begär som vår jakt på det perfekta digitala jaget ger näring åt? 

Det låter säkert maxat men paradoxalt finns det något långsamt och lågmält över ”The viral dance”. Musikvalet, scenrummet och de repetitiva, sensuellt smygande danssekvenserna lägger sig som en vilsam retroväv över den framrusande teknologin. 

Denna drömskt digitaliserade stämningen är det jag bär med mig från ”The viral dance”. Hur Daae och Nordahl, båda med självklar pondus, mjukt catwalkar sig fram på den blurriga gränsen mellan virtuella manifestationer av identitet och verkligt jag. 

Läs fler av DN:s scenrecensioner här. 

Och fler av Lisa Bodas texter här.