Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-01-16 02:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/showrecension-stefan-andersson-lyckas-gora-krogshow-om-krig/

Scenrecensioner

Showrecension: Stefan Andersson lyckas göra krogshow om krig

Med poetisk lyster berättar Stefan Andersson om enskilda svenskar under kriget.
Med poetisk lyster berättar Stefan Andersson om enskilda svenskar under kriget. Foto: Henrik Sandsjö

Sen tio år tillbaks är den förre rockartisten Stefan Andersson mannen som gör historiska musikföreställningar, och med ”Flygblad över Berlin” om Sverige under andra världskriget överträffar han sig själv.

Martin Nyström
Rätta artikel

Redan när den tjugofyraårige Stefan Andersson från Västra Frölunda släppte sitt debutalbum 1992 fick han en Grammis som Årets nykomling. En lovande rockartist som efter det förfinade och breddade sitt uttryck. Ett besök på Karlstens fästning på Marstrand 2008 betydde dock en helt ny vändning på hans karriär då det resulterade i ett konceptalbum och en föreställning om några av fångarnas sällsamt drabbande öden.

Efter en serie liknande projekt kring Västkustens äldre historia, som 2015 mynnade ut i succéföreställningen ”Made in China” om ostindiefararen Götheborg, är nu Stefan Andersson tillbaka med ett album och en krogshow på Kajskjul 8 kallad ”Flygblad över Berlin”. Den handlar om det neutrala Sverige som gick politisk balansgång under krigsåren 1939–1945. Och berättas, liksom i de tidigare projekten, genom okända öden i utkanten av Den stora historien.

En krogshow om krig låter nästan som en omöjlig utmaning. Men Stefan Andersson och hans ensemble, bestående av skådespelare, dansare och ett ypperligt band med elviolinisten Erika Risinger som sätter eld på soundet, går i land med detta från första till sista minut. De har berättandet helt i sin hand och vågar dessutom kontrastera ämnets smärtsamma allvar med en galet absurdistiskt humor. Som publik gråter och skrattar man om vartannat. Det är många gånger uppslitande, men på ett vilt sätt som löser upp och befriar.

Nycklarna till detta är dels Stefan Andersson djupa personliga engagemang, all den forskning han lagt ner för att få fram dessa berättelser om enskilda svenskar under kriget. Och dels hur han lyckats ge detta en poetisk lyster både i text och musik. Som skicklig och erfaren låtskrivare har han här lyckats överträffa sig själv i allt från skälvande pianoballader till rusiga rockdängor.

”Sotarpojken” som handlar om hans egen norska morfar som vägrade yppa ett ord om vilka fasor han upplevt som tonåring är väl värd att bli en klassiker. Liksom föreställningens avslutande hit, den ljust poppiga ”Då blir jag som dom” som sätter sig direkt med sina försonande rader: ”Så om du ligger ner på marken vill jag säga att jag ser dig/När dina ord har tagit slut vill jag säga att jag hör dig”.

Åk och se!

Läs fler scenrecensioner av Martin Nyström, till exempel om hur Mariah Carey kan få en att tycka illa om ekorrar, dromedarer och små barn.