Underbart är alltför kort. Charlotta Öfverholms ristningar genom kroppen är ett övertygande bevis för hennes yrkesskicklighet. Örjan Abrahamsson ser två dansverk och längtar ändå efter mer.
DANS
”Survival Kit”
Titel 1: ”Light House”
Koreografi: Sharon Fridman.
Kompositör: Idan Shimoni. Musiker: Lauri Antila, Jimmy Friedman. Kostym: Elle Kunnos de Voss. Ljus och scenografi: Tobias Hallgren.
Titel 2: ”Beauty and the Beast”
Koreografi: Martin Harriague.
Kompositör: Pjotr Tjajkovskij. Kostym: Mieke Kockelkorn. Ljus: Anton Sjöstrand. Med: Charlotta Öfverholm och Rafi Sady.
Scen: Dansens hus, Lilla scen, Stockholm.
Speltid: cirka 1 timme.
När ljuset tonar fram syns Charlotta Öfverholm balansera skakigt på Rafi Sadys rygg i inledningen till Sharon Fridmans duett ”Light House”. Det är det första av två korta, väldigt olika verk i ”Survival Kit” på Dansens hus fullsatta Lilla scen. ”Survival Kit” är en fortsättning på Öfverholms projekt ”Age on Stage”, ett slags fråga som hösten 2015 besvarades med fräckheten ”Fucking Burn it”.
I ”Light House” fortsätter hon att skaka när hon trevande kliver vidare runt på Sadys kropp. Någonting allvarligt har uppenbarligen inträffat, för det är knappast tekniken som börjat svika denna dansande pensionär; hon har fyllt 50. Tvärtom framstår ristningarna genom hela kroppen som övertygande bevis just för hennes rörelsevirtuositet. Jag oroar mig för att hon ska falla till den grad att jag spänner mig, känner det i min kropp. Och det är ju så riktigt bra dans fungerar: omedelbar, fysiskt och emotionellt, ännu ocensurerat av medvetandet.
”Light House” spänner en vid båge över den mogna kärlekens snarare än förälskelsens väsen. Öfverholm och Sady gestaltar nyanserat förhållandets alla faser, alltifrån det intima och nakna till det sårade och aggressiva, utan att ömheten går förlorad. Duetten lyfter ytterligare genom Idan Shimonis meditativa, neo-klassiska tonsättning, som lyfter ytterligare genom att musiken framförs live av Lauri Antila och Jimmy Friedman.
”Survival Kit” är en perfekt komponerat duo duetter med två utsökta fullblodsdansare.
Strängt taget är själva koreografin inte mycket att orda om. Det är Charlotta Öfverholm och Rafi Sady (mångårig dansare i Cullbergbaletten) som fyller den med innehåll. Liv.
Efter en så finstämd inledning måste givetvis kvällens andra duett byta tonfall. Koreografen Martin Harriagues ”Beauty and the Beast” gör det med fart, fläkt och lager på lager med teatral ironi. Öfverholm, som voice-over, kommenterar fortlöpande sig själv och förbannar den patetiske, ynklige otrogne mannen som hon ändå inte kan låta bli att älska med ungdomligt övermod.
Den charmiga, burdusa ironiseringen över det lika klassiska som vardagliga kärleksdramat saltas härligt övertydligt med Tjajkovskijs gravitetiska musik (Törnrosa) och Mieke Kockelkorn nattsvarta, Gaultier-lågmälda kostymer; Sady inlåst i korsett och Öfverholm i en spindellik kreation som påminner mig om vad Svarta änkan gör med den manliga partnern efter fullbordad parning.
”Survival Kit” är en perfekt komponerat duo duetter med två utsökta fullblodsdansare som intar scenen med ett halvt livs självklara pondus och sublima lätthet. Min enda invändning: underbart är ofta kort – mer sällan, som denna kväll, alltför kort.