Hoppa till innehållet

En utskrift från Dagens Nyheter, 2022-06-27 13:34

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/scenrecensioner/teaterrecension-flickland-noren-light-pa-unga-dramaten/

SCEN

Teaterrecension: Flickland – Norén light på Unga Dramaten

Rakel Benér Gajdusek som Rickies snabbljugande kompis och Johan Holmberg som Rickie i ”Flickland: Det nya normala”.
Rakel Benér Gajdusek som Rickies snabbljugande kompis och Johan Holmberg som Rickie i ”Flickland: Det nya normala”. Foto: Maja Dennhag

Norén light. Snabbt snurrande familjekris får hoppfull final.

I ”Flickland: Det nya normala” är alla flickor. Även pojkarna är flickor så frågan om kön liksom bara försvinner. Här handlar det om människor, fast de ibland blir robotar.

Rickie fyller år. Pappa verkar inte komma hem på kalaset.

Johan Holmberg i sin första flickroll (tror jag) gör en rörande rolig och sorglig Rickie med långa ledsna ögonfransar kring ögon som liksom också slokar, under mössans flätfrisyr. Hela hon är, med utsökt minspel, övergiven besvikelse. Det hjälper inte att mamma – Hamadi Khemiri, uttrycksfenomen ut i lillfingernaglarna – VERKLIGEN försöker verka glad.

Se bara hennes himmelskt inspirerade kalasförberedelser på en tom scen där allt bara finns som ljud: hur hon perfekt tajmat knäpper på och av dammsugaren, skramlar, vispar, putsar och puffar väldoft med sprejflaskan – ljudtekniker Tryggve Ljungblom borde också få blommor.

Inte för att det hjälper. Inte ens Rickies rödhåriga yrhätta till kompis kan muntra upp henne fast hon är oemotståndlig. Maken till snabbljugare finns inte. Rakel Benér Gajduseks skånska fantasier (hjälpelögn är ingen synd som min mormor sa) vecklar ut sig som i en Alfredsonsk improvisation. Och så små medel hon använder för att vi ska känna att hon ljuger – replikerna svävar i luften en millisekund för länge bara, så att det drar från tomrummet under.

Språket i pjäsen är värt ett kapitel: det nya normala måste vara det halvkvädna. ”Det är ju helt – !” blir snart som en andlös refräng till den snabbt snurrande familjekrisen. Det nya normala kommer inte smärtfritt.

Orm i örtagården är skolfröken, Elin Klinga. Underskön och robotiskt dramatisk, ganska lik Snövits styvmor, har hon fångat mamman. Och Rickie bara hatar. Det grälas. Pappan är en plåtig dov röst i telefon. Äktenskapet spricker och pjäsen går upp i surrealism.

Regissören Erik Holmström, som har gjort Malmö dockteater till svensk avantgardescen, prövar nya apparater som ger kritisk relief åt detta lätt Norénska familjedrama för mellanstadieåldrarna. Här leks med maskiner, leksaker, videoteknik och hemmagjorda robotar – en stelbent häst, en maskinell mamma och en pytteliten pappa av sorgset prasslande presenttejp. Poetiskt, roligt och träffande.

Enda invändningen är dramaturgisk: en stund efter mitten hakar dialogen upp sig ett tag i jämntjockt grälande. Här hade behövts toppar och dalar och vilo- eller vändpunkter. Men som tur är mynnar alltihop ändå ut i en skönt hoppfull final där fantasihästen får spela sin rättmätiga roll.

Ämnen i artikeln

Scen

Kommentera artikeln

I samarbete med Ifrågasätt Media Sverige AB:s (”Ifrågasätt”) tjänst Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten för läsare att kommentera vissa artiklar. Denna tjänst tillhandahålls således av Ifrågasätt som också är ansvarig för tjänsten.

De kommentarer som Ifrågasätt tillgängliggör på tjänsten visas i anslutning till dn.se. DN granskar inte kommentarerna i förväg. Kommentarerna omfattas inte av utgivaransvaret enligt yttrandefrihetsgrundlagen och de är inte heller en del av den grundlagsskyddade databasen dn.se.

Grundreglerna för kommentarer är:

  • håll dig till ämnet
  • håll en god ton
  • visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln.

I övrigt gäller de regler för kommentarer som framgår av Ifrågasätts användarvillkor och som du godkänner i samband med att du skapar ett konto för kommentering. Ifrågasätt förbehåller sig rätten att radera kommentarer i efterhand. DN kan genom eget beslut ta bort kommentarer.

Ⓒ Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt