Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Scenrecensioner

”Vill ha dig” på Stadra sommarscen

Ellen Hennig spelar Saga med en musikalisk andhämtning. Rune Jakobsson har rollen som Marcus i Johan Bernanders ”Vill ha dig”.
Ellen Hennig spelar Saga med en musikalisk andhämtning. Rune Jakobsson har rollen som Marcus i Johan Bernanders ”Vill ha dig”.
Scenrecension

Text/manus: Johan Bernander

Plats: Stadra sommarscen

Scenografi: Märta Fallenius

Övrigt: Musik: Anders Ortman

Verk: ”Vill ha dig”

Hur många gånger har vi inte sett Nora lämna sin man i Ibsens ”Ett dockhem”? Huvudpersonen i Johan Bernanders ”Vill ha dig” – årets pjäs på Stadra sommarscen – är betydligt radikalare när hon tar farväl både av sin man och av de kandidater som tävlar om hennes gunst: Hjalmar Söderberg och den unge skriftställaren Henrik Riise. Med mannen har hon levt i ett vitt äktenskap, med Hjalle har hon haft en förälskelse som falnat och i Riise känner hon igen velpottan som inte vågar ta steget från fru och barn.

Alltså uppbrott och tåget till Paris, ett eget liv.

Det är en underbar turnering av det kända temat. Bernander har hämtat sina figurer ur Hjalmar Söderbergs värld och fantiserat om deras vidare öden. Saga, som hans Nora så lämpligt får heta, spelas med musikalisk andhämtning av Ellen Hennig, som i en enda frihetsgest, från instängdhet till uppvaknande; ett fint exempel på hur Stadra sommarscen genom åren fostrat unga aktörer i en helt egen spelstil.

Man ser själsdramat på exakt hundra års avstånd men upplever det som dagsaktuellt. Vilken exempelsamling! Rune Jakobsson som den naive äkta mannen, blivande statsråd i den tidens alliansregering. Duncan Green dunkelt mumlande sina ursäkter och Magnus Wetterholm som den store författaren på jakt efter den fräscha sinnlighet som han innerst inne vet är ungdomens privilegium.

Johan Bernanders välskrivna stycke och egenhändiga regi är ett fynd för Stadra och dess publik. Anja Strautmanis cello flätas in i dialogen som en kommenterande stämma. Eva Haldert, Sagas svärmor, skulle gärna följa med till Paris om hon inte satt i rullstol. Vem skulle inte det?

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.