Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 15:36 Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/selam-fessahaye-ibland-vaknade-jag-som-prinsessa-ibland-som-soldat/
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
– Någonstans kommer jag nog aldrig ifrån att hela min existens på något plan är politisk, säger Selam Fessahaye.
– Någonstans kommer jag nog aldrig ifrån att hela min existens på något plan är politisk, säger Selam Fessahaye. Foto: Anette Nantell
Kultur

Selam Fessahaye: Ibland vaknade jag som prinsessa, ibland som soldat

Selam Fessahaye stylar artister som Seinabo Sey, Sabina Ddumba och Mapei. Hennes första egna kollektion blev årets mest hyllade på Stockholm fashion week. DN:s Hanna Fahl och Anette Nantell har träffat stylisten, kostymören och modeskaparen som älskar kontraster.

Kläder hänger i tjocka lager på stänger i lager från golv till tak, militärjackor och blusar och klänningar och koftor och kavajer och t-shirtar och kappor. På en stång trängs delar av Selam Fessahayes egen kollektion – oversizade overaller i neonfärgad tyll, en transparent blå trenchcoat, hängselbyxor med stora fickor. Mitt i rummet en provdocka i kycklinggul fluffig klänning. Skor, överallt skor. Och svanar i porslin, resterna av en samling (”Jag tänkte att man kunde förvara saker i dem, men det var inte så praktiskt”). På golvet ligger en halvfärdig bokföring, prydligt sorterade högar av kvitton och fakturor. En påse grillkol står bakom dörren.

Det här är Selam Fessahayes ateljé. Vi sätter oss i soffan. Det ringer omedelbart i porttelefonen.

– Det är nog budfirman! Vänta, jag måste ta det här.

Budet bär in två stora kartonger som skeppats från Bangkok.

– Jag vill helst riva upp dem nu! Vilken tur att de kom. Jag har provning med Seinabo klockan fem.

Lådorna innehåller bland annat kläder som Seinabo Sey ska ha på sig två dagar senare, när hon gör sin stora show i Globen. Selam Fessahaye har stylat och klätt henne i flera år nu. Men vi ska återkomma till det. Selam Fessahaye behärskar sig och låter lådorna stå en stund, klickar bort fem-tio plingande sms, häller upp kaffe. Hon brygger det med kanel och ingefära.

Fakta.Selam Fessahaye

Född: 1984.

Uppvuxen: I Uppsala med mamma, pappa, syster och bror.

Bor: I Stockholm.

Bakgrund: Har bland annat jobbat som modeassistent, kostymör för film och reklamfilm, och stylist.

Aktuell: Hade sin första hyllade visning på Stockholm fashion week i augusti. Miniserien ”Selams stil” hade premiär på SVT Play i mitten av september. Stylar artister som Sabina Ddumba och Seinabo Sey.

Jag gör en svepande gest runt rummet, allt det spretiga och samtidigt uppenbart sorterade och utvalda, och frågar när hon hittade sitt uttryck.

– Jag har nog alltid haft det. Kontraster har varit en tydlig linje i mycket av det jag gillat och gjort.

Vilken typ av kontraster?

– Ett bra exempel är att jag har gjort mycket arbetskläder och uniformer och jobbat med den sortens detaljer i tyll. Tyll är ju en gräddbakelse, något man gifter sig i, och att sätta ihop så många lager som det behövs för att få fram en hårdare struktur och göra om det till något helt annat – det beskriver ganska bra min estetik och det jag tycker är intressant.

Varför är det intressant?

– Jag tror att allt grundar sig i att jag inte riktigt kan relatera till något som bara är vanligt eller normalt.

Nyligen hade SVT Play-dokumentärserien ”Selams stil” premiär. I den följer kamerateamet henne och hennes vänner, och i en scen har hon precis köpt 85 stycken militärjackor, en ofattbar mängd och volym, vet inte riktigt vad hon ska ha dem till men något, någon gång, är hon säker på. Selam Fessahayes syster är med i serien också, skrattar uppgivet och lite förebrående åt jackorna, man märker att det här inte är första gången.

Selam Fessahaye är modeskaparen som älskar kontraster.
Selam Fessahaye är modeskaparen som älskar kontraster. Foto: Anette Nantell

Selam Fessahaye växte upp i Uppsala med systern, som numera är beteendevetare, och en bror som nu jobbar som digitaldesigner. Deras mamma jobbar som processoperatör på en industri. Någon konstnärsfamilj var det inte, men mamman hade stor garderob och stickade och sydde åt barnen när de var små. Selam Fessahayes klädintresse kom tidigt.

– Jag kunde vakna upp och känna mig som en prinsessa en dag, nästa dag vaknade jag och var en soldat. Jag hade mycket att uttrycka och säga. Det har jag nog gjort sedan jag var riktigt liten.

Vad var skillnaden mellan prinsessdagarna och soldatdagarna?

– Det handlade nog mest om att vakna med en känsla, och använda kläder som ett sätt att kommunicera det. Det har alltid funnits med mig. Innan jag kunde sy så klippte jag i kläder och gjorde om dem, satte ihop olika smycken. Jag tog det jag tänkte att mamma inte skulle märka saknades, sådant hon glömt bort.

Vilket är ditt första tydliga klädminne?

– Mamma hade en jättestor leopardfuskpäls. Ofta sprang jag in i garderoben när hon inte var hemma och tog på mig den. Kompisars utklädningslådor var också som små skattkistor.

Hur kände du när du klädde ut dig?

– Hur man kunde uttrycka olika saker. Förstärka eller förhöja en känsla, jobba fram olika karaktärer.

Vad man har på sig, påverkar det ens relation till omvärlden?

– Jag gillar ju uniformer jättemycket och har jobbat mycket med det själv. Någon sade en gång att det är som ett skydd, att man klär sig i det som ett skydd mot omvärlden.

Vad rustar du dig mot?

– Kanske handlar det om att man inte alltid känt sig förstådd, eller är i försvarsposition mot omgivningen. Men allt det här är på ett undermedvetet plan.

Selam Fessahaye kände sig aldrig riktigt hemma i Uppsala. Där fanns ingen riktig plats för den som inte tänkt leva studentlivet. Det var självklart för henne att flytta därifrån, till någon större stad, och efter en period i New York där hon hade släkt och vänner blev det Stockholm. Där jobbade hon i butik, samtidigt som hon som tonåring sökte ett jobb som assistent på hiphopmagasinet Kingsize moderedaktion, uppmuntrad av moderedaktören som var en bekant till en bekant.

– Hon tyckte väl att jag var lite rolig, hade stil, var kreativ. Så hon sade åt mig att styla ihop lite bilder och skicka in. Jag tvingade med mig min bästa kompis, klädde ut henne, gick ut i skogen och plåtade.

Vad hade hon på sig?

– Jag minns att en grej var tre randiga kjolar som jag satt ihop till en stor klänning.

– Jag var jätteosäker på vad jag höll på med och vad jag skulle göra, och om jag ens var bra, säger Selam Fessahaye.
– Jag var jätteosäker på vad jag höll på med och vad jag skulle göra, och om jag ens var bra, säger Selam Fessahaye. Foto: Anette Nantell

Hon fick jobbet. Det gick ut på att hämta och lämna kläder, gå till presskontor och titta på saker, sätta ihop dem till tänkbara bilder. Efter det rullade allt på, i långsamt tempo. Någon musikvideo här och där som Selam Fessahaye stylade själv, annars assistentjobb, ofta med reklamfilm.

– Jag var jätteosäker på vad jag höll på med och vad jag skulle göra, och om jag ens var bra. Det tog väldigt lång tid för mig att förstå vem jag var i allt det här. För några år sedan gjorde jag en reklamfilm för Volvo, och då kände jag, okej, nu kan jag åtminstone kalla mig kostymör.

Varför tog det så lång tid för dig att förstå att det här var ditt jobb?

– Jag kommer från en värld där det finns några jobb som är på riktigt, för att få dem behöver man en akademisk utbildning, för att kunna klara sig ekonomiskt och må bra. Det jag gör har väl alltid känts lite... flummigt. Inte på riktigt. Jag önskar att jag hade kunnat känna att det är på riktigt tidigare. Man behöver ju kunna ekonomi, organisation, att bygga system för att göra det här bra. De sakerna kämpar jag fortfarande med.

Kostymörvärlden känner inte så många till, den syns inte lika mycket. Jobben med artisterna är det som märks.

För några år sedan började Selam Fessahaye jobba med artister. Först Mapei, sedan Seinabo Sey, Sabina Ddumba och Amanda Winberg. Fler följde – hon har bland annat klätt Tove Styrke, programledaren Gina Dirawi, Molly Sandén och Oskar Linnros – men de där första fyra ligger henne extra nära om hjärtat, säger hon.

– De var en del av startskottet för mig, en utveckling. De ligger mig så nära, har blivit mina kompisar. Vi har tagit del av varandras världar så mycket.

Från att till största delen ha varit kostymör (”att klä Bosse, 53, för en AMF-reklam”, som hon själv uttrycker det) blev hon stylist åt några av Sveriges mest synliga och coola människor.

– Kostymörvärlden känner inte så många till, den syns inte lika mycket. Jobben med artisterna är det som märks.

Har det påverkat ditt skapande att jobba så mycket med artister?

– Det kom nog i rätt tid, för jag fick vara mycket mer kreativ. Det var en skön ventil.

Stylingjobb handlar om att köpa, låna, välja, sätta ihop. Och att skapa själv. Mer och mer, i Selam Fessahayes fall. Det var när det sista avsnittet av SVT-dokumentärserien om henne spelades in i våras som hon plötsligt bestämde sig. För en scen plockade hon fram alla kläder hon gjort den senaste tiden, tittade ut över det, och tänkte plötsligt: Det är klart att jag ska ha en visning.

Hon hörde av sig till arrangörerna av Stockholm fashion week och frågade, fick ja, och satte igång. Hon hade tre månader på sig.

Hur mycket hade du kvar att göra då?

– Nej, alltså, jag började från scratch. Jag använde mycket av det jag gjort tidigare som inspiration, men jag gjorde en helt ny kollektion.

Selam Fessahaye i några av de kläder hon skapat.
Selam Fessahaye i några av de kläder hon skapat. Foto: Anette Nantell

Hon reste till Bangkok där hon hade kontakt med en bra sömmerska. Gick på tygmarknader. Skissade, sydde. Visningen bestod av ett fyrtiotal looks. Jag frågar om det är mycket – Selam Fessahaye skrattar.

– Jättemycket. Typ dubbelt så mycket som vad som var tänkt. Då strök jag ändå outfits i sista sekund, jag hade så mycket mer.

När kollektionen var färdig tittade hon på den och kände tvivel.

– Jag tänkte: Jag vet inte om det här är en cirkus! Jag vet inte ens om det är något man kan visa! De här färgerna är för olika, den här delen krockar med den här... vad är det för något jag har gjort! Men i takt med att jag hittade modellerna som skulle gå visningen och hade fittings med dem började jag kunna sätta ihop allt.

Seinabo Sey, Sabina Ddumba och Amanda Winberg var några av dem som gick på catwalken, liksom artisterna Leslie Tay och Sammy Bennett.

– Jag hade inga ramar och inget att ta hänsyn till. Det här var något jag behövde få ur mitt system och bara... spydde ut, säger Selam Fessahaye.

Visningen blev årets mest hyllade

”Modeveckans bästa visning, skapad av en designer som vet hur man gör kläder med impact”, skrev Daniel Björk på Bon. ”Den största modeupplevelsen på år och dar, som också var så politisk, som fick alla att gråta”, beskrev Kakan Hermansson showen. ”Det kommer bli ett sånt där moment som folk senare kommer fråga ’var du där?’ om. Redan efter visningen kom folk ut i tårar och med, liksom alldeles upprymda kroppar”, skrev journalisten och Ellebloggaren Nina Campioni.

Amerikanska Vogue-redaktören Laird Borrelli-Persson hyllade också visningen: ”det fanns inget vanligt” med den, skrev hon, och noterade också att nazister demonstrerat på Stockholms gator dagarna innan. ”Det skapade ett ’ögonblick’ där visningen fick en betydelse som överskred dess materiella egenskaper.”

Kanske syftade Borrelli-Persson delvis på det faktum att det nästan bara var svarta modeller i visningen. Eller kanske på att alla kroppar inte var stereotypt modellstöpta.

– Någonstans kommer jag nog aldrig ifrån att hela min existens på något plan är politisk, säger Selam Fessahaye när jag frågar.

– Jag trodde ju inte att visningen skulle få så mycket exponering, så det var inte som att jag tänkte: ”Det här är ett statement, nu kan jag ta plats och säga de här sakerna.” Men däremot var det viktigt att det var snyggt. Det är så här min värld ser ut, de här personerna tycker jag är fina, och fina i mina kläder. De förhöjer det jag vill säga och visa. Det var viktigt för mig. Sedan – tyvärr – har vi inte kommit längre, än att det valet säger något.

Din värld har ett budskap vare sig du vill eller ej?

– Ja, exakt så. Ibland har jag pratat om visningen som att ”nej, nej, det här är bara så min värld ser ut”, och det har framstått som att jag är helt clueless. Det är jag inte, det är klart att jag förstår att det gör skillnad, att folk inte är vana att se det jag gör. Men jag gjorde det för konstens skull. Det var nog bra. Hade jag förstått vilken spridning visningen skulle få, hade jag kanske börjat tänka för mycket. Nu blev det på något sätt genuint.

Jag har varit i en tyllpsykos den senaste tiden. Jag har stora rullar av tyll i skrikiga färger hemma.

När Selam Fessahaye till slut tar fram en kniv och snittar upp lådorna som väntar i hallen väller kläder ut. Lager på lager av tyll, overaller och klänningar. Hon håller snabbt upp plagg efter plagg framför den stora spegeln i hallen, muttrar lite, detaljer som blivit fel, någon färg som inte är vad hon tänkt. En del av kläderna är dubbletter av plagg från kollektionen – många vill låna dem – annat är nytt.

– Det finns en del av mig som är designen och skisserna, med tydliga idéer om vad jag vill göra. Och en annan del av mig som bara hittar ett tyg som jag känner är helt fantastiskt. Då föds designen senare. Det var det som hände med kollektionen, det blev en helt ny värld av tyger och mönster som jag inte hade tänkt från början.

Vad fastnar du för med ett tyg?

– Det kan vara hur tunt och fint det rör sig, som silke. Hur det glittrar. Ibland bara vissa färger som är intressanta tillsammans. Strukturen. Allt möjligt.

Två röster om Selam Fessahaye

Jackie Mapei Cummings:

– Selam representerar oss alla. Hon har ett generöst hjärta, extremt, och därför tror jag att hon får tillbaka så mycket av universum. Hon förtjänar allt beröm, och framför allt kredd för sin integritet.

Sabina Ddumba:

– Hon är en kreatör. Det finns ingen som Selam, hennes hjärna är ett mästerverk. Jag fascineras ofta och konstant av hennes idéer. På ett personligt plan kommer vi extremt bra överens, vi förstår varandra utan att behöva säga något. Hon är fantastisk som stylist, kostymör, designer och vän.

När var senaste gången du kände starkt för ett tyg?

– Paljetthologramtyget i kollektionen var ett sådant tyg. Jag har fortfarande inte riktigt förstått det. Jag vände det upp-och-ned så att paljetterna sticker ut mycket mer, det brottas jag fortfarande med – tycker jag att det är snyggt? När paljetterna ligger ned blir de mer som fiskfjäll, mer subtila. Står de ut brinner de mer som eld. Jag vände och vred på det, försökte förstå vad jag tyckte var fint.

– Men så har jag ju också varit i en tyllpsykos den senaste tiden. Jag har stora rullar av tyll i skrikiga färger hemma. Transparensen är intressant också. När man ser tyll rullat eller vikt är färgen tydlig, men man måste ha många lager för att skapa den effekten. Man kan blanda färgerna, göra så många olika saker.

På avstånd ser tyll mjukt ut, men det kan vara ganska hårt.

– Ja, verkligen. Det finns många typer av tyll också, jag har gjort klänningar som är mjuka, snälla, romantiska. Och plagg jag gjort i alldeles för hård tyll så att man knappt kan röra sig i dem, eller nästan skär sig på dem.

Vi ska strax åka till DN:s studio för fotografering, Selam Fessahaye knölar ned några ombyten i en resväska, stora paljetter, svarta och vita tyllvolanger, något orange, trycker ihop väskan. Jag frågar om grillkolen som står bakom dörren.

– Jaha, haha, jag använder den till patinering! Jag gillar när saker slits, det kan bli ett helt annat plagg. En vit t-shirt säger olika saker beroende på vilket skick den är i. Vissa kläder kan ha flera liv. Seinabo hade en klänning som Emelie Janrell gjort till en affisch. Väldigt fin, vit, flowy. Den blev väldigt förstörd av plåtningen, jag skickade den på kemtvätt och den kom tillbaka helt annorlunda – mjukare, gått upp lite i sömmarna. Då använde vi den i musikvideon till ”Remember”, där var hon i vatten, och efter det var den totalkvaddad. Men jag tänker ändå att den kan ha ett liv till, den kan bli ännu en klänning. Det är så fint med plagg som förändras.

Läs fler texter av Hanna Fahl här, bland annat om ett år med metoo

Kända kvinnor på catwalken under Stockholm fashion week. Selam Fessahaye stylade bland andra Seinabo Sey, till vänster, och Camilla Thulin hade Sara Danius som modell. Fessahayes första egna kollektion blev årets mest hyllade under modeveckan.
Kända kvinnor på catwalken under Stockholm fashion week. Selam Fessahaye stylade bland andra Seinabo Sey, till vänster, och Camilla Thulin hade Sara Danius som modell. Fessahayes första egna kollektion blev årets mest hyllade under modeveckan. Foto: Mathias Nordgren
© Detta material är skyddat enligt lagen om upphovsrätt
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.