Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-20 22:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sjalvkritisk-stubo-ville-stanna-pa-dramaten/

Kultur

Självkritisk Stubø ville stanna på Dramaten: Sorgligt att jag inte fick avsluta

Eirik Stubø,. Foto: Magnus Hallgren

Ytterst var det den uppmärksammade SVT-dokumentären om Josefin Nilsson som tvingade bort teaterchefen Eirik Stubø från Dramaten. Så beskriver han det själv i en första intervju efter att han lämnat sitt chefsuppdrag.

Rätta artikel

Renoveringen ska just inledas. Teaterbaren står lika tom och öde som resten av Dramatenbyggnaden. Bergmans handmålade djävul dansar på fönsterglaset när den förre teaterchefen köper hämtkaffe i butiken mittemot. Två veckor har gått sedan Dramatens styrelse beslutade att avsätta honom, ett faktum som han uppriktigt beklagar.

– Jag ville stanna, jag var väldigt angelägen om att få göra klart mitt förordnande. Det var 19 månader kvar och repertoaren är till stora delar på plats. Jag kan bara säga att jag var besviken och tycker det är sorgligt att jag inte fick avsluta och slutföra det som var så nära.

I dagarna åker Eirik Stubøs uppsättning av Erland Josephsons ”En natt i den svenska sommaren” till Budapest som första anhalt i en internationell gästspelsturné. Just nu finslipar han regin för att spelet ska fungera även på de utländska scenerna. Han arbetar som vanligt men ändå inte.

När styrelsen den 8 april fattade sitt beslut hade teatern äntligen fått en ny vice vd i Maria Groop Russel. Nya kommunikations- respektive personalchefer tillträder i maj. En ny stabilitet i teaterns ledning var inom räckhåll, framhåller han.

– Jag skulle i högre grad kunna ägna mig åt att formulera och driva den konstnärliga verksamheten, därför kändes det frustrerande att inte kunna gå i mål med det. Plus att teatern konstnärligt och publikt går jättebra.

Varför gick det då som det gick? I Eirik Stubøs egna ögon är situationen betydligt mer komplex än ”drabbande tv-dokumentär tvingade bort teaterchef”.

Nu återgår Eirik Stubø till sitt ursprungliga modus som frilansande regissör. En första premiär väntar i september, men han kan ännu inte säga var och med vad. Foto: Janerik Henriksson/TT

En viktig omständighet var att vice vd-stolen stod tom i över ett år, en period då turbulensen var stor på grund av neddragningar och metoo. Det yttre och inre tryck som sedan skapades av SVT-dokumentären, där det framgick att artisten Josefin Nilsson misshandlades av en tidigare pojkvän, var det som slutligen ledde fram till styrelsens beslut, konstaterar han.

– Det var en skakande dokumentär, den påverkade mig och oss alla på teatern eftersom en person som i filmen kallades ex-pojkvännen är en skådespelare som har varit anställd på teatern, det är klart att det påverkade många.

I tidigare intervjuer har Eirik Stubø sagt att han ångrar att han lät mannen medverka i en pjäs som senare ställdes in.

– I efterhand inser jag att det var ett problematiskt beslut. Jag felbedömde konsekvenserna av att låta honom spela en liten roll på teatern.

I en intervju i Dagens Nyheter berättade skådespelaren Julia Dufvenius om det hot hon upplevde från en av teaterns medarbetare. Hur ser du på det?

– Jag har inget behov av att ifrågasätta hennes upplevelse, säger han, men vill inte utveckla resonemanget.

Inte heller vill han svara på frågor om teaterns hantering av ärendet.

– Jag har en annan bild av den situationen. Men jag kan inte kommentera enskilda personalärenden, det ska man inte göra som chef och inte heller som före detta chef tycker jag.

En annan starkt bidragande orsak till bristerna i arbetsmiljön var att Eirik Stubø som nytillträdd teaterchef och vd 2015 fick styrelsens uppdrag att dra ner på teaterns fasta kostnader för att frigöra pengar till det konstnärliga arbetet. Personalstyrkan minskades med omkring 20 heltidstjänster och många mådde dåligt. Ledningen misslyckades med att kommunicera varför neddragningarna gjordes, konstaterar Stubø, och på den punkten är han självkritisk.

– Jag tror att det skulle ha hanterats bättre och tydligare internt, varför gör vi det här? Varför är det existentiellt nödvändigt? Ändringen var nödvändig, men intrycket satte sig i några medarbetare att det här var något man inte förstod, jag tror att det lade grunden till misstro och missnöje vilket mänskligt är helt förståeligt.

Finns det en tystnadskultur på Dramaten?

– Det gör det helt säkert, och det pågår ett arbete med att försöka bryta den. Men alla de här förändringarna som rör arbetsmiljöfrågor är ju saker som sitter djupt i en organisation och som det tar tid att bryta och ändra. Det är ett långsiktigt arbete. Jag upplevde att vi var inne i en bra fas för att komma till rätta med flera aspekter av den.

När omorganisationen var inne i ett smärtsamt skede skulle teatern genomföra en sedan länge beslutad medarbetarenkät, berättar Stubø. Två dagar innan enkäten skulle göras publicerade Svenska Dagbladet metoouppropet #tystnadtagning varpå teatern bestämde sig för att utöka den med frågor om sexuella trakasserier.

– Jag stod på scenen och sade att ”nu är det viktigt att allt kommer fram, för att bryta den här tystnadskulturen som folk började prata om, nu måste allt på bordet. Nu ska locket av”.

Förestagshälsovårdens analys av enkäten kom för ett år sedan.

– Då framkom det med tydlighet att det under lång tid funnits utmaningar med arbetsmiljön på Dramaten, poängen var att väldigt mycket av det som kom fram låg långt tillbaka i tiden. Men allt kom fram i ett svindlande nu, det var en utmaning för alla.

Få ifrågasätter ditt konstnärliga arbete, men att vara en duktig konstnär är inte samma sak som att vara en bra administratör. Klarar du att vara både konstnärlig ledare och vd?

Sedan första gången jag blev anställd som teaterchef, hösten -95 har jag varit det, varav nio år på Nationaltheatret i Oslo. Det var en roll jag kände väl, men jag ville ha en vice vd vid min sida och jag har verkligen varit tydlig med att jag också behöver det. Hela modellen med delat ledarskap är nödvändig för att leda en så stor och komplex verksamhet som Dramaten.

Är det mediernas fel att du inte längre är teaterchef på Dramaten?

– Det är för enkelt att se det så, men att de spelade en roll är uppenbart.

Dramatens styrelse motiverade din uppsägning med att arbetet med att förbättra arbetsmiljön inte varit tillräckligt. Hur ser du på det?

– Man kan alltid göra mer än det man gör, jag är självkritisk på många punkter, men jag upplevde att vi arbetade så gott vi kunde med det här.

Tycker du att styrelsen har tagit sitt ansvar?

– Jag kan bara säga att jag tycker att jag haft ett bra samarbete med Dramatens styrelse under dessa fyra år. Sedan är det säkert saker som både jag och styrelsen kunde ha gjort annorlunda, men det tror jag mer är en fråga till styrelsen än till mig.

Nu återgår Eirik Stubø till sitt ”ursprungliga modus” som frilansande regissör. I september har han sin första premiär, var och med vad är fortfarande hemligt.

Huruvida han återkommer till Dramaten vet han inte.

Kommer du att bli teaterchef igen?

– Det beror på vad det är för jobb.