Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Afro: Nigeria freedom sounds och Nigeria soul fever

Det engelska skivbolaget Soul Jazz gör i år en särskild satsning på Nigeria.
Det engelska skivbolaget Soul Jazz gör i år en särskild satsning på Nigeria. Foto: Rubén Ubeira

Historia med framåtblick. I det nyss självständiga Nigeria skapades den moderna musiken i en smältdegel från tiden före soul och funk. Femton år senare kom discon. Nya samlingar fångar båda epokerna.

Afro
5

”Nigeria freedom sounds! Calypso, highlife, apala, mambo, juju: Popular music and the birth of independent Nigeria 1960–63” Betyg: 5
(Soul Jazz/Border)

”Nigeria soul fever: Afro funk, disco and boogie. West African mayhem!” Betyg: 4
(Soul Jazz/Border)

Det är så vansinnigt länge sedan. Man ser det på alla annonser som finns med i den medföljande lilla boken, där olika typer av företag år 1960 lyckönskar den nya nationen Nigeria till sin självständighet, med hopp om goda affärer i framtiden. Textil- och speditionsföretag, varuhus och cykelhandlare, bryggerier och oljebolag. Alltsammans så tidspräglat att det liknar kitsch.

Över hela Afrika drog den moderna tiden fram och kolonialvälden vecklades ihop, i skarven mellan 50- och 60-tal blev nya länder självständiga på löpande band; det mesta tycktes ännu möjligt.

Man hör det också på musiken, där finns en optimism som återspeglas i långt mer än en titel som ”Freedom highlife”. Framtiden stod för dörren, utvecklingen av en modern afrikansk populärmusik var i full gång. Men det mesta som vi i dag förknippar med en sådan moderniserad musik ligger ännu i framtiden.

I Västafrika vid 60-talets början är det inte soul, funk och elektrisk rockmusik som står för de nya, internationella influenserna. Snarare handlar det om generationen före, om afrokaribisk musik som mambo eller calypso. Vilken gärna ingår förening med den jazzinfluerade highlifemusiken, behagligt loj i rytmen, med akustiska gitarrer och blåssektioner.

Som en mer distinkt nigeriansk motströmning kommer jujumusiken, mer rytmbaserad, ibland med dragspel som bärande instrument. Och så finns den mer traditionella apala, som håller sig strikt till slagverk och sång och ratar västerländska instrument – men gärna tar till sig lite kubanska rytmer.

Rör man ihop allt detta får man en sorts smältdegel med massor av kulturella ingredienser, men allt ter sig i efterhand så egenartat mjukt och solvarmt. Det låter mer förmodernt än urbant och hippt, vilket nog säger mer om dagens öron än dåtidens – även om inget kan få mig att tro att dåtidens highlife svängde lika beskedligt live på en fullsmockad dansklubb.

Under alla omständigheter är ”Nigeria freedom sounds!” en fullkomligt fascinerande tidsresa till en bubblande musikvärld där många trådar går att spåra till i dag, men helheten känns förunderligt avlägsen. Londonbolaget Soul Jazz står bakom, med sedvanligt kärleksfull grundlighet, och man kan bara hoppas att det är fler volymer på väg.

I väntan på det tycks bolaget ha bestämt sig för en större satsning på just Nigeria, och nästa vecka kommer en djupdykning i hur landet svarade på discovågen som svepte över hela världen i slutet av 70-talet.

Då har det bara gått femton år sedan musiken på ”Nigeria freedom sounds!” men skillnaden är som natt och dag, det är elektriskt, funkigt, rytmiskt hårdare. Tonvikten ligger på namn som har förblivit obskyra utanför Nigeria, trots alla retrosamlingar med afrikansk musik som har getts ut på senare år. Även om den Joni Haastrup som lyfts fram allra mest här också har funnits representerad tidigare.

Hans inledande ”Free my people” framstår hur som helst som den självklara discoversionen av Fela Kutis afrobeat. Och näst på tur står Tee Mac – som på två låtar här låter som en kusin till 2013 års retrofynd William Onyeabor – med ett helt album från 1980, som återutges om tre veckor.

Bästa spår: ”Onye oma Rosa” med Ishie Brothers och ”You cheat me” med Godwin Omobuwa and his Soundmakers från ”Nigeria freedom sounds!”, ”Do the funkro” med Joni Haastrup från ”Nigeria soul fever”

Fem stora artister på ”Nigeria freedom sounds!”

1 IK Dairo

Isaiah Kehinde Dairo gick med i sitt första band som tolvåring och hade femton års erfarenhet när han 1957 bildade sin egen orkester. 1961 vann han en tv-sänd jujutävling och fick en rejäl knuff i karriären, här hörs han i fyra låtar med yster talkörssång och stunsig gitarr – eller ettrigt dragspel.

2 Haruna Ishola

Det främsta namnet inom den muslimskt rotade slagverksmusiken apala, som ursprungligen förknippades med slutet på fastemånaden ramadan men utvecklades till en brett populär genre. Tillsammans med IK Dairo grundade han Star Records, Afrikas första artistägda skivbolag.

3 EC Arinze

Ogbueshi Eleazar Chukwuwetalu Arinze dog så sent som i fjol, åttiofem år gammal och en av de äldsta överlevarna från highlifemusikens tidiga guldår. En trumpetare med spetsig ton vars fem spår från 1961 framför allt visar ett förföriskt mjukruffigt gitarrgroove.

4 Tex Dandies Dance Band

Gitarristen Tex Ubong Henry kallade sig även Tex Soul och skulle på 70-talet spela i en rad mer rockinfluerade grupper som Frank Fyne Rock Express Group, The Vibrations och The Bayonets, men med ”O bo mi ebe mi” skapade han 1962 den mest ljusglittrande highlife.

5 Sammy Akpabot

När Samuel Ekpe Akpabot 1959 återvände från sina musikstudier i London hade han redan siktet inställt på att bli klassisk tonsättare med afrikansk identitet, men den glättiga calypson ”Save for a rainy day” låter inte ana några sådana ambitioner.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.