Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Chelsea Wolfe: ”Abyss”

Doomgoth
4

Chelsea Wolfe
”Abyss”. (Sargent House/Border)

Öppningsspåret ”Carrion flowers” är döpt efter jätteknöl­kallan, en blomma som lockar till sig skalbaggar genom att utsöndra en stank av förruttnelse. Det är en välfunnen metafor för hur Chelsea Wolfe fångar lyssnaren genom att skildra död och pina. Hon kommer från Sacramento, där hon växte upp mittemot en kyrkogård, och har sedan debuten 2009 blandat neofolk, industri och doom metal.

Hennes femte album är det hittills mest fulländade. Över zombiesöliga riff sjunger Wolfe med en drömsk stämma som gör orden svåra att uppfatta – förutom vissa nyckelrader som ”our rotting ­bodies so deeply in love”. Hon ­frossar i gothattribut men blir aldrig en kliché. Mörkret är lika ­underskönt som hos hennes andliga föregångare Charles ­Baudelaire och Nico.

Bästa spår: ”Iron moon”

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.