Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-02-21 01:28

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/dagens-skiva-ariana-grande-vagar-se-pa-sina-kanslor-med-klar-blick/

Skivrecensioner

Dagens skiva: Ariana Grande vågar se på sina känslor med klar blick

Ariana Grandes nya album är fullt av tankar som känns ärliga. Foto: Alfredo Flores

Ariana Grande har brutit mönstret för kvinnliga artister i popmusikens kommersiella centrum. Med ”Thank u, next” har hon både gjort sitt starkaste album hittills och hittat sig själv.

Rätta artikel

Ariana Grandes karriär följde till en början samma mönster som andra kvinnliga artister i den kommersiella popmusikens absoluta centrum gjort före henne, exempelvis Britney Spears och Miley Cyrus.

Hon slog igenom som barnstjärna på tv, hon släppte ett debutalbum med romantiska poplåtar, hon följde upp med ännu större hits men justerade gradvis sin image till att bli mindre sockersöt och mer tuff och sexig. Hon gjorde låtar med stökiga rappare och började smyga in svordomar i sina texter, hon var en extremt offentlig person som dyrkades av sina fans men fick ett par miniskandaler i skvallerpressen. Samtidigt arbetade hon i ett bisarrt högt tempo och tog det aldrig lugnt.

Hade karriären fortsatt att följa det klassiska mönstret skulle Ariana Grande tids nog få ett sammanbrott och flippa ur totalt. Och sedan bli en konstig artist som alienerade den stora massan, varpå underhållningsbranschen diskret skulle vända strålkastarljuset mot en ny ung kvinna att exploatera.

I stället hände något oväntat: precis efter att Ariana Grande gett en konsert i Manchester i maj 2017 exploderade en bomb på arenan. Tjugotvå personer dog och hundratals skadades, de flesta var barn och unga. Hur Ariana Grande orkade organisera en stödkonsert för terrorattentatets offer bara ett par veckor senare är svårt att begripa, liksom hur hon orkade fortsätta och slutföra världsturnén med ytterligare fyrtiotre konserter.

Efteråt var hon helt tom, gick in i en depression och plågades av återkommande ångestattacker. Hon spelade in en skiva, ”Sweetener” som släpptes i fjol, där hennes psykiska ohälsa stundtals fick ta plats (i ”Breathin” och ”Goodnight n go”) men som framför allt präglades av distans, känslomässig kyla och professionalism. Hon samarbetade med Pharrell Williams på många låtar på den skivan, och i hans pseudocoola sound kunde hon fly från smärtan.

Samtidigt flydde Grande in i en ny kärleksrelation, och suddade ut gränsen mellan konstverk och konstnär när hon döpte en låt på skivan till ”Pete Davidson”, namnet på den nya pojkvännen. Hon blev ihop med honom en månad efter att hon gjort slut med sitt livs kärlek, rapparen Mac Miller, vars missbruk blev för mycket för deras förhållande. I höstas dog han av en överdos. En månad senare gjorde Ariana Grande slut med Davidson.

Läs mer Ariana Grande i bråk med Grammygalan: ”Ljuger om mig”

Om ”Sweetener” var ljudet av Ariana Grande som desperat famlade i mörkret är ”Thank u, next” ljudet av en artist som har landat och vågar se på sina känslor och erfarenheter med klar blick. Pharrell Williams är tack och lov ute ur bilden, istället har hon samarbetat med pålitliga Max Martin, Ilya Salmanzadeh och Tommy ”TBHits” Brown samt några nya fräscha namn. De klär Grandes texter – de starkaste och mest personliga som hon har skrivit – i musik som accentuerar känslorna och samtidigt låter hittig.

I stället för att sjunga om blind förälskelse sjunger Grande om att behovet av att vara ensam (”NASA”), att destruktivt projicera en drömbild hos en partner som man knappt har hunnit lära känna (”In my head”), att ha dåligt samvete för att man inte kommit över sitt ex (”Ghostin”), att göra slut på ett odramatiskt sätt (”Bloodline”) och att hitta inre frid som singel (titellåten).

Hon gör också låtar som är vanliga bland manliga rappare men mindre vanliga bland kvinnliga popartister – hon skryter lyckligt om hur framgångsrik hon blivit (”7 rings”) och föreslår att personen som hon är attraherad av ska strunta i sin flickvän och ha ett one night stand med henne istället (”Break up with your girlfriend, I’m bored”).

Det känns inte som en påklistrad image utan som ärliga tankar. Allra ärligast känns dock ”Fake smile”, en av de tydligaste låtar om att må skit som någonsin har gjorts av en kommersiell popartist.

Med ”Thank u, next” har Ariana Grande gjort sitt starkaste album hittills. Hon är inte längre en Mariah Carey-kopia som på sin första skiva, hon är inte längre en ängsligt utstuderad ”bad girl” som på de efterföljande, hon är inte längre halvt frånkopplad som på ”Sweetener”. Hon har hittat sig själv.

Bästa spår: ”Fake smile”

Läs fler musikrecensioner av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli , till exempel om hur 21 Savage sänker garden till den grad att han vågar rappa om sin mamma .