Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Skivrecensioner

Dagens skiva: Fatoumata Diawara får in tyngden i det lätta

Foto: William Farrington

Nästan sju år efter sin sensationella debut kommer Fatoumata Diawaras logiska uppföljare, med bara lite mer funk och elektricitet i det tickande Malisvänget.

Häromåret såg jag Fatoumata Diawara göra en gemensam Way Out West-konsert med Hindi Zahra, och min förtjusning grumlades av insikten om hur mycket större en egen spelning kunde ha blivit (med egentligen vilken som av dem). På samma sätt muttrar jag när hon gästar engelska Disclosure, franske -M-, kubanske Roberto Fonseca, etiopiske Hailu Mergia – eller svenska Stockholm Art Orchestra på jazzfestivalen 2016. Eftersom uppföljaren till 2011 års ”Fatou” dröjt till nu, trots att ”Fenfo" känns som en så logisk och nära fortsättning på en av det här decenniets största Malidebuter. Med lite mer funk och elektricitet bland de akustiska visinstrumenten, ändå lugn och obesvärad i sitt sätt att hantera budskap och tyngd i en musik som mest av allt är lätthet och förledande självklart, tickande Malisväng.

Bästa spår: ”Kokoro”, ”Fenfo”

Västafrikanskt

Fatoumata Diawara

”Fenfo”

(3ème Bureau/Border)

4

 

Läs fler recensioner av Nils Hansson, till exempel om Bombinos ovanligt varierade ökenblues.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.