Dagens skiva: Nils Hansson: Nya dokument från innan Ebbot och Freddie Wadling blev folkliga

1988 var det inte ens tjugo år sen Detroitrocken tog fart, i och med debutalbumen 1969 från The Stooges och MC5. För de unga Göteborgsspolingarna i Union Carbide Productions var det en helig epok, som de gjorde sitt bästa för att reproducera.

I dag är det i sin tur trettio år sen, och att Ebbot Lundberg skulle bli en folklig figur i breda tv-program var det nog få som då kunde föreställa sig. Men bland alla projekt han gett sig in i efter att The Soundtrack of Our Lives tog farväl är väl återupplivandet av Union Carbide Productions det minst överraskande.

Även om hans skäggiga uppenbarelse är en helt annan än den tanige sångaren på strax över tjugo, som kunde få för sig nästan vad som helst på scenen. För att öka intensiteten eller bara tramsa.

Vill man jämföra går det utmärkt att lyssna på gruppens nya ”Live at CBGB New York 1988” (Bengans), där Ebbot förolämpar publiken på svenska och musiken kränger av krafter den inte riktigt kontrollerar. Och sen gå till Gröna Lund om två veckor och höra hur de i dag lyckas hantera tempot.

Freddie Wadling var redan en veteran vid samma tid, och något av en subkulturell legend, samtidigt som hans mest långlivade band Cortex hade spruckit året före. Att också han skulle nå en bred folklighet, och bokas upp för samma ”Så mycket bättre”-tv som Ebbot varit med i några säsonger tidigare, var knappast lättare att förutspå.

Som av en händelse ges nu en del av Cortex aldrig slutförda sista album ut som ep:n ”1987” (Bengans), av samma skivbolag och med samme CM von Hausswolff i bakgrunden – han har tydligen suttit på båda dessa inspelningar i alla dessa år. Blott fyra låtar, men inledande ”Black paradise” låter redan som en av Wadlings självklara klassiker.

Dessvärre går det inte att se honom på Gröna Lund framöver, eftersom han dog för två år sen, och den utställning av hans bevarade prylar som visats på Göteborgs stadsmuseum i över ett år packas ihop i samband med utgivningen.

Det är förvisso underligt tajmat, men inte underligare än resten av historien.

Läs fler musiktexter av Nils Hansson, till exempel om Cordovas 70-talsfärgade countryrockdröm.