Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Skivrecensioner

Full pott till Frida Hyvönen: Kvinnor och barn

På svenska sjunger Frida Hyvönen så att det låter som om hon har längtat att få öppna sig.
På svenska sjunger Frida Hyvönen så att det låter som om hon har längtat att få öppna sig. Foto: Julia Mård

När Frida Hyvönen ger ut sitt första album på svenska försäkrar hon att det är fiktion, inte dagbok. Men det direkta tilltalet och den avklarnade musiken ger ett annat intryck.

Pop
5

Frida Hyvönen

”Kvinnor och barn”. (RMV Grammofon/Universal)

Nästan varenda låt börjar tvärt, Frida Hyvönen börjar sjunga och pianokompet finns där i samma sekund; rakt, drivande, okonstlat. Andra instrument är med i bilden, men har en mer tillbakadragen roll. Särskilt många är de aldrig, mest bara en cello och en kornett eller klarinett. Någon liten kördetalj. De flesta låtar saknar trummor.

Fokus hamnar ofelbart på rösten, den höga och starka, lite fladdriga och gälla. En röst som med mycket liten förändring kan gå från att iskallt förinta lyssnaren till att själv vara på vippen att gå i kras.

Läs även: DN-intervju med Frida Hyvönen — ”Jag ljuger för en bra historia”

För första gången skriver hon på svenska och det känns som att hon talar så direkt som att hon har längtat efter att få chansen. Öppningsspåret ”Sjön” handlar om en vän som tog livet av sig, och hur starkt hon reagerar. ”Balkongmannen” om ett övergrepp från en granngubbe när hon var sju. ”Vänner i vardagen” om den ensamhet mitt bland andra som bara vuxit efter att hon fått barn, uttryckt som en längtan ”efter en mycket större flock”.

Många biografiska detaljer är lika specifika som igenkännliga, som i ”Alla vet att det är vackert i Paris” dit hon har flyttat en period och en journalist kommer för att skriva idyllreportage. Eller i ”Min stad”, med sin ambivalens inför att vara norrlänning i Stockholm, där hon också nämner huset hon köpte i en liten västerbottnisk by för att det var så billigt.

Ändå är hon så noga, när hon nu pratar om skivan i intervjuer, med att stryka under att det inte alls handlar om någon dagbok, att texterna är fiktion. Låt vara med vissa inslag av hennes liv.

Men man kan ana konstfärdigheten när hon i ”Sjön” blinkar till Bobbie Gentrys gamla countrydrama ”Ode to Billie Joe”.

Det är lik förbannat inte så det låter, och musikens starka känslomässiga grepp bygger väldigt mycket just på den direktheten. Att det verkar så äkta, så rakt upp och ner.

Men man kan ana konstfärdigheten till exempel när hon i ”Sjön” blinkar till Bobbie Gentrys gamla countrydrama ”Ode to Billie Joe”, med en replikväxling i familjeköket där pappan muttrar att den där familjen är misslyckad och mamman avbryter med att maten är klar.

I ”Imponera på mig” finns tydligen någons sorts lek med norrländska dialekter, att märka för den som förmår. Själv häpnar jag snarare över likheterna mellan den försynta pianoballaden och Destiny’s Childs r’n’b-kampsång ”Independent women”.

Allra rakast ter sig näst sista spåret, ”Fredag morgon”, som med sina över sju minuter också är det överlägset längsta. Där går hon i förgörande detalj igenom sitt äktenskap med en bohemisk man som aldrig hade några pengar men desto mer humörsvängningar, hur de flyttade till Paris och tappade sitt umgänge. Hur hon inser efter brytningen att han lurat även andra i omgivningen, hur han fortsätter att trakassera henne och andra.

Och hur han nu, flera år senare, hör av sig igen och vill börja om, som om inget väsentligt egentligen har förändrats.

Sällan har väl en sångerska avrättat en gammal kärlek mer grundligt, samtidigt som smärtan ljuder tydlig i varenda rad. Den avslutande ”Amors förkastliga pilar” kommer som balsam efteråt, en stillsamt avklarnad sång om att aldrig tillåta sig att bli förälskad en enda gång till i livet.

I verkligheten har Frida Hyvönen både sambo och en dotter, som hon fick efter äktenskapet. Så hennes liv blev bevisligen ett annat. Vilket inte hindrar att just denna avslutning känns som den definitiva sanningen, och den enda möjliga avslutningen på ett fenomenalt album av djupt trovärdig dagboksmusik, oavsett hur mycket av den som faktiskt har hänt.

Bästa spår: ”Fredag morgon”, ”Imponera på mig”


Frida Hyvönen.

Född 1977 i Robertsfors i Västerbotten. Bor i dag i Stockholm och i Flarken, Västerbotten.

Tidigare skivor: ”Until death comes” (2005), ”Frida Hyvönen gives you: Music from the dance performance ’Pudel’” (2007), ”Silence is wild” (2008. tilldelades DN:s kulturpris), ”Frida Hyvönen gives you: Music from ’Drottninglandet’” (2009), ”To the soul” (2012).

”Kvinnor och barn”, hennes första skiva på svenska, släpps den 4 november.

Fem andra. Artister som just har bytt sångspråk till svenska

Foto: Marit Bergman

Som riot grrrl-punkare i Candysuck var det självklart att hojta på engelska, detsamma gällde när Marit Bergman blev indiepopprinsessa i 00-talets Sverige. Men efter några år i New York gjorde hon comeback med årets svenskspråkiga ”Molnfabriken”.

Foto: Andreas Mattsson

Oavsett om han har varit benhårt renlärig indiemusikant i 90-talets Popsicle eller skrivit lågmält medelålders popmusik i eget namn har Andreas Mattsson alltid sjungit på engelska, även när han har skrivit på svenska åt andra. Men med årets ”Solnedgången” ändrade han sig.

Foto: Titiyo

Att sjunga på svenska var knappt ens ett alternativ när Titiyo kom fram som den elegantaste sångerskan i Sveriges första våg av moderna soul-/r’n’b-artister. Många år och karriärvändningar senare fick hon en nystart med fjolårets självbiografiska ”13 gården”.

Foto: Conny Bloom

Han blev nästan internationell rockstjärna i Electric Boys och var under en period medlem i Hanoi Rocks, däremellan var även solokarriären solitt retrorockigt engelskspråkig. Men på vårens ”Fullt upp” hittade Conny Bloom ett eget jargongslängigt rockspråk på svenska.

Foto: Maia Hirasawa

När hon började skriva låtar var det på svenska, ändå kom Maia Hirasawa fram som strikt engelskspråkig artist och när karriären tog fart i andra hemlandet Japan började hon sjunga även på japanska. Inte förrän denna höst kom första svenskspråkiga albumet ”Vacker och ful”.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.