Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Jamie xx: ”In colour”

Foto: Matt Cowan/AFP

När Jamie xx släpper sin solodebut behåller han det drömska men släpper svärtan. Det är en modig, intelligent, nyfiken och varm skiva som kan följa med hela 2015, ­skriver Sara Martinsson.

Klubbpop
4

Jamie xx

”In colour”. (XL/Playground)

När jag inför släppet av hans debut den här våren har läst intervjuer med tjugofemårige Londonproducenten Jamie Smith, mer känd som Jamie xx, har jag ofta tänkt på The Radio Dept. Malmötrion som i början av 2000-talet slog igenom som ett svenskt barn till Sonic Youth och Saint Etienne hade en tillbakadragen hållning både mot publik och mot medier. Vid ett tillfälle sa frontfiguren Johan Duncanson något i stil med: ”blyga människor måste också få hålla på med musik”. Det där har fastnat i min hjärna. Som ett mantra som återkommer så fort en popstjärna som bryter mot popstjärnenormen dyker upp.

Jamie xx gör det på egen hand, och han gör det definitivt som del av The xx. På många sätt blev de tre gamla kompisarna från Elliott School det som skivbolaget XL ville att just The Radio Dept skulle ha blivit när de skrev kontrakt med dem inför debuten ”Lesser matters” 2003. Där de svenska föregångarna inte nådde ända fram lyckades The xx göra i grunden mycket introvert indiepop till en bred sensation. Vid släppet av ”xx” 2009 var Jamie tjugoett år gammal. Albumet sålde platina och fick Mercurypriset. Trion tog emot hyllningarna med blickar under lugg. Den inåtvända attityden ackompanjerade musiken, vars drömska kvaliteter hela tiden nöttes mot en vemodig, svart underton.

På egen hand har Jamie xx behållit det drömska men brutit mot svärtan. Samtidigt har han alltid varit tydlig med att bandet är prio ett. Alla singlar han släppt sedan debuten ”Far nearer” 2011, hans samarbete med Gil Scott-Heron och nu ”In colour”, hans första ”riktiga” album kommunicerar grafiskt med The xx:s enkla X-logotyp. Jamie xx:s solokarriär är bara grenar på bandets trygga stam. På armlängds avstånd från kollegorna Romy Madley Croft och Oliver Sim törs han ta ut svängarna. Färgsätta med oljefat och blinkningar bakåt i den brittiska klubbhistorien, till ljuden från rejv han själv är för ung för att ha kunnat delta i.

”In colour” är snarare än ett färdigt koncept den sortens producentalbum som har funnits med sin upphovsman länge. Här finns redan släppta ”Girl” och ”Sleep sound”, samtidigt som nya spår som ”Obvs” och ”Hold tight” tar vid där slingan från ”Far nearer” eller extasen hos fjolårets ”All under one roof raving” slutar. Lediga stunder har ägnats åt den fria sortens skapande som så ofta blir lyckat och i precis samklang med tiden när det utförs av en sann talang, och som marknaden alltid önskar kapitalisera på.

Jamie xx har också gjort några försök som mainstreamproducent. Hans mest lyckade är Drakes och Rihannas ”Take care”. Rapstjärnan lär ha försökt få arbeta med britten igen, utan tur.

Själv säger Jamie xx att de besök han har gjort i den globala hitfabriken har fått honom att inse att det är hans egen musik som är viktig. Så kan en också manifestera integritet i en modern popvärld.

I en skrytsam, rockmytfixerad dj-kultur handlar Jamie xx:s slag möjligen inte om vilken typ av människor som ska få hålla på med musik i band, som det gjorde för The Radio Dept för dryga tio år sedan. För hans del rör den outtalade kampen snarare vem som ska få diktera villkoren för vilka ljud som blir klubbmusik. Och med tyngdpunkt i det tillbakadragna, eftertänksamma blir hans dubsteprotade electronica mer personlig och unik än vad hans producentkollegor med sikte på arenorna någonsin kan komma i närheten av.

”In colour” är varm, intelligent, mångsidig, nyfiken och ödmjuk. En skiva som kan följa dig precis hela 2015, och kanske även längre än så.

Bästa spår: ”Loud places” feat Romy Madley Croft

Läs mer: Alla under ett tak, rejvande

Fakta. Vi har också gått på Elliott School.

Jamie xx:s gamla plugg i Putney i södra London har fostrat ett helt gäng framgångsrika musiker

1. Four Tet

Innan Kieran Hebden började skapa stilbildande klubbrytmer under namnet Four Tet gick han på Elliott. Där spelade han i bandet Fridge, med bland andra folksångaren Adem.

2. Hot Chip

Moderna discoveteraner som faktiskt gjorde sina allra första gig tillsammans under åren på ­Elliott.

3. Burial

Dubstep-gigant som länge höll sin identitet hemlig. När han kom ut som William Bevan visade sig också även han vara före detta Elliott-elev.

4. Peter Green

En av rockhistoriens mest namnkunniga gitarrister, som efter sin tid på Elliott var med och bildade Fleetwood Mac.

5. Lazee

Svenske rapparen skickades som tonåring av sin mamma till England. Där gick han på Elliott School innan han 2004 flyttade tillbaka till Malmö.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.