Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 11:44

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/johanna-paulsson-det-hjalper-inte-alltid-att-gilla-depeche-mode-for-att-uppskatta-tystnaden/

Skivrecensioner

Johanna Paulsson: Det hjälper inte alltid att gilla Depeche Mode för att uppskatta ”tystnaden”

John Cages tysta stycke 4’33” har just fått ett femtiotal nya tolkningar. Foto: Julia Malakie

Att tystnaden inte finns är en förutsättning när skivbolaget Mute nu firar fyrtio år, med en fullmatad box om ett femtiotal coverversioner av John Cages 4’33”.

Tystnaden är på tapeten igen. Inte enbart förknippad med klagande grannar och klubbdöd, utan även i form av John Cages konceptuella klassiker från 1952. Under konsertsäsongen framförs 4’33” live av såväl Uppsala Kammarsolister som Helsingborgs Symfoniorkester.

Styckets fyra och en halv ljudlösa minuter är framför allt en övning i att lyssna. Poängen är ju att det vi kallar tystnad i själva verket inte finns. I förlängningen att tystnad faktiskt är en subjektiv uppfattning.

Därför är det intressant att höra hur ett femtiotal artister inom synth och postpunk har tolkat uppgiften när Mute Records nu firar fyrtio plus med Cagecovers. Den smått försenade samlingsboxen ”Stumm433” i serien ”Mute 4.0 (1978 > tomorrow)” borde kanske inte komma som en överraskning från ett skivbolag som heter just Mute och numrerar sina utgåvor med Stumm – tyskans motsvarande ord för tyst.

Intäkterna går till välgörenhet, bland annat British Tinnitus Association. Som en lågmäld påminnelse om att uppskruvade ljudnivåer kan få förödande konsekvenser för enskilda.

Fad Gadgets postuma, helt dämpade bidrag med undertiteln ”Empty groove” är ett av få som tar fasta på styckets ursprungliga principer: att skapa ett musikaliskt tomrum för en förhöjd upplevelse av omgivningens ljud. Einstürzende Neubauten kontrar med ett stilla rullbandssus, passande nog från inspelningarna av albumet ”Silence is sexy”. Pink Grease räknar in varje sats på rock 'n' roll-vis, medan Cold Specks spoken word-spår ”Deafening silence” säger mer om en yngre artistgenerations svårighet att ställa sig själv åt sidan.

Annars låter det ofta som gator i regn och allmänt utomhussorl, oavsett om Depeche Mode, New Order eller Nitzer Ebb håller i mikrofonen. ”Var vi än befinner oss är det mestadels oljud vi hör. När vi ignorerar det, stör det oss. När vi lyssnar till det finner vi det fascinerande”, skrev Cage. ”Enjoy (the silences)”, heter det i konvolutet.

Men som fältinspelningar i fångenskap på skiva förlorar 4’33” stundens spontanitet och blir sällan särskilt spännande. Det hjälper inte alltid att gilla Depeche Mode för att uppskatta ”tystnaden”.

Läs fler musiktexter av Johanna Paulsson, till exempel om fem moderna fältinspelningar.