Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Mitt DN - skapa ditt nyhetsflöde Mina nyhetsbrev Ämnen jag följer Sparade artiklar Kunderbjudanden Kundservice och prenumeration Logga ut
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Skivrecensioner

Johanna Paulsson: Jean-Michel Jarre är synthveteranen som tänker utanför samlingsboxen

Jean-Michel Jarre
Jean-Michel Jarre Foto: Peter Lindbergh

Genom att sortera in materialet i olika tematiserade spellistor har Jean-Michel Jarre hittat ett sätt att anpassa sitt nya samlingsalbum till dagens strömmade musiklyssnande.

Mycket hinner hända på ett halvt sekel. Men Jean-Michel Jarre har alltid hållit sig à jour med klimatförändringarna – både miljömässiga och musikaliska. Som nu när den franska synthveteranen sammanfattar sin femtioåriga karriär med ”Planet Jarre” (Columbia/Sony) och ett upplägg som tänker utanför samlingsboxen. Genom att sortera in såväl nödvändigheter som rariteter i olika kategorier har han hittat ett sätt att anpassa albumformatet efter dagens spellistelyssnande.

Fyrtioen spår är fördelade i fyra ”playlists” med Spotifytypiska rubriker som samtidigt säger väldigt mycket om spännvidden i Jarres konstnärsskap. Här finns förstås klassiska ”Soundscapes” – atmosfäriska ljudlandskap och beatbefriad stämningsmusik med stillsamt skimrande spår som ”Waiting for Cousteau”. Liksom avdelningen ”Themes” med bubblande ledmotiv från genombrottsplattan ”Oxygène” och andra melodiösa hits.

Men boxen rymmer även ytterligheterna. Från balettmusiken ”Aor bleu” till vräkiga arenamonster som senaste festivalrökaren ”Coachella opening”. Analogsympatisörer kan dessutom glädjas åt kassettutgåvan, medan digitala hifi-nördar kan ladda ner surroundmixar med 5.1-ljud.

Jarre förstod sig nämligen tidigt på syntesen mellan massproduktion och exklusivitet. Som när han 1983 gav ut albumet ”Music for supermarkets” i ett enda lp-exemplar, som en sorts markering mot det konstnärliga värdets framtida devalvering. Bara brusiga bootleginspelningar har hittills cirkulerat, men på ”Planet Jarre” finns nu ett kort demoutdrag.

”Explorations & early works” rymmer just dylika experiment som betonar rötterna i musikteoretikern Pierre Schaeffers musique concrète-tradition. När Jarre i slutet av 70-talet blev den elektroniska musikens storsäljande superstjärna skapade hans laserlysande spektakel för miljonpublik samtidigt förutsättningarna för 2010-talets EDM-boom.

Det repetitiva soundet sammanfattas under ”Sequences”, där inte minst det ettriga Edward Snowden-spåret ”Exit” visar att även elektronisk musik för massorna går att syresätta med substans.

Läs fler musiktexter av Johanna Paulsson, till exempel om framtidsmusik utifrån bland andra science fiction-författarna Ursula K Le Guin och Jules Verne.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.