Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Ljudfamlande efter livets stora frågor

Ljudkonstnären Jacob Kirkegaard och elektronmusikpionjären Else Marie Pade.
Ljudkonstnären Jacob Kirkegaard och elektronmusikpionjären Else Marie Pade. Foto: Sun Hee Engelstoft

Ett bitvis fascinerande modernt samlingsalbum av den nittioåriga pionjären Else Marie Pade är det allra största fyndet när Johanna Paulsson lyssnar igenom nya utgåvor från tre nordiska elektronmusikprofiler.

Elektroakustisk musik

Else Marie Pade
”Electronic works 1958–1995”. (Important/Border)
Betyg: 5

Else Marie Pade & Jacob Kirkegaard
”Svaevninger”. (Important/Border)
Betyg: 4

Ákos Rózmann
”Tolv stationer”. (Ideologic Organ/Editions Mego)
Betyg: 4

Sten Hanson
”My last works”. (Fylkingen/De Player)
Betyg: 4

När jag för tio år sedan intervjuade den danska elektronmusikpionjären Else Marie Pade berättade hon stolt att hon varit med på MTV och spelade entusiastiskt upp technoproducenten Bjørn Svins remix av stycket ”Syv cirkler”. Nu har hon precis hunnit fylla nittio och är dubbelt albumaktuell, dels med den gedigna samlingen ”Electronic works 1958–1995” och dels med återutgivningen av den slutsålda lp-skivan ”Svaevninger” – ett nutida, drone-svarvande samarbete med den drygt femtio år yngre ljudkonstnären Jacob Kirkegaard.

Den elektroakustiska musiken har sedan 50-talet gjort en resa över både genre- och generationsgränser. En rad experimentella skiv­bolag har på senare år profilerat sig med att ge ut såväl ny electronica och ljudkonst som historiska arkivutgåvor. Att rundgångsgitarristen Stephen O’Malley – känd från bland annat drone metalbandet Sunn O))) – har fått smak för den ungerskfödde tonsättaren Ákos Rózmanns musik är lika symtomatiskt. För tre år sedan såg O’Malley till att få den sista (och mest kärnfulla) delen av ”Tolv stationer” utgiven på Ideologic Organ – en underetikett som han kurerar för Mego.

Att Rózmanns album hamnade på The Guardians lista över de 101 konstigaste skivorna på Spotify har samtidigt inte avskräckt det Wienbaserade skivbolaget från att nu ge ut det nästan sju timmar långa maraton­verket i sin helhet, förpackat som gedigen lyxutgåva för den tålmodiga lyssnaren.

Musiken präglas av ett jämrande poetiskt mörker på gränsen mellan konkretion och abstraktion. Det elektroniskt förvrängda råmaterialet – röster och piano – bildar både bökande bestar och klagokörer som, trots verkets långa tillkomsttid (1978–2001) och teknikbytet från analogt till digitalt, känns fast förankrade i själva grundtematiken.

Rózmann (1939–2005) tillhörde inte pionjärerna, men intar ändå en särställning med sina symbolladdade ljudfresker som famlar efter svaren på livets stora frågor. I likhet med Pade hade han en bakgrund i den klassiska musiken, men en framtid för sitt eget komponerande fann han först när han upptäckte elektronmusiken på EMS i Stockholm under 70-talet.

Även för Sten Hanson, som kom från det litterära hållet, var det just teknikens möjligheter som blev en kreativ vändpunkt och tidigt placerade honom bland text-ljudfalangens främsta föregångare internationellt.

När han gick ur tiden i november 2013 var han involverad i planeringen av albumet ”My last works”, ett värdigt bokslut med fyra studioversioner av verk han regelbundet presenterade live fram till sin död. I synnerhet ”Klipp mig för fan” är en fyndig variation av hans kanske mest kända performancestycke ”Skärp dig för fan”. Hansons uttryck var – nästan oavsett formen – humoristiskt, utåtriktat och rent av konfrontativt i sin upplösning av både språket och musiken.

För Pade är den elektroniska musiken – i Stockhausens anda – snarare ett kosmiskt språk i sig. Även hon arbetade till en början mer renodlat med ett konkret klangmaterial, men det är de bandkompositioner hon skapat i kombination med elektroniskt genererade ljud som utövar starkast dragningskraft i dag, fantasifullt målande och fascinerande moderna i sina kalejdoskopiska svängningar. På nya samlingen finns alltifrån den långsamt föränderliga ”Faust”-sviten till tolvtonsmosaiker baserade på glas­pärlespelets logik. Köp den för fan!

Bästa spår: Hansons ”Ränn Sten”, Pades ”Syv cirkler”, Rózmanns ”Tolv stationer VI”

Fem steg från elektroakustisk musik (EAM) till electronica.

1 Musique concrète

Konkret musik bygger på inspelade vardagsljud som bearbetas till kompositioner med hjälp av bandspelare. Tekniken förknippas med 50-talets Frankrike och Pierre Schaeffer, men även den egyptiske tonsättaren Halim El-Dabh har i efterhand lyfts fram.

2 Elektronische Musik

I tyska Kölnstudion började man i stället skapa elektronisk musik med helt och hållet syntetiska ljud från ton­generatorer och senare syntar. Till förgrundsfigurerna hör Karlheinz Stockhausen. De två skolorna smälte snart samman till elektro­akustisk musik (EAM).

3 Text-ljudkomposition

Den elektroakustiska ­musikens litterära falang som växte fram på 60-­talet. Verken använder inspelade texter och rösten som klangkälla, ofta i kombination med elektroniska och konkreta ljud. Pionjärer som Sten Hanson var i grunden mer poeter än tonsättare.

4 Drone

Minimalistisk musikstil som kännetecknas av långa omslutande toner (borduner). Genren är lite av den felande länken mellan avantgardistisk konstmusik och experimentell rock, från LaMonte Young till dagens drone metal via Éliane Radigues meditativa elektronmusik.

5 Electronica

Till skillnad från den konstmusikaliska EAM-traditionen har electronican rötterna i gör-det-själv-kulturen. Genrebegreppet är mångtydigt men ändå främst förknippat med smalare elektronisk populärmusik som inte i första hand är avsedd för dansgolvet.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.