Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se och e-DN.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt spara artiklar.

Skivrecensioner

Ludwig van Beethoven: The complete symphonies. Herbert Blomstedt och Gewandhausorchester

Beethoven.
Beethoven. Foto: FineArt/Alamy

Musik som andas. Beethovens symfonier i dirigentens lätta händer.

5

Cd-box
Ludwig van Beethoven
”The complete symphonies”. Herbert Blomstedt och Gewandhausorchester
(Accentus/Naxos)

En av de riktigt stora musikupplevelserna jag haft var när Herbert Blomstedt dirigerade Beethovens ofta distanserat svårtillgängliga och monumentala ”Missa solemnis” i Berwaldhallen 2009 och gjorde den till en musik för alla. Han gav den med små enkla handrörelser en lätthet i steget och en oforcerad naturlig andning som öppnade sinnena för dess speciella mystik. En musik vars storhet har liknats vid Michelangelos målningar i Sixtinska kapellet och som av den betydande musikfilosofen Theodor Adorno har kallats för en obegriplig gåtfullhet. Men som i Blomstedts händer blev ett och innerligt uttryck för tvivel och tro, utsatthet och gemenskap. En musik som bryter var och ens ensamhet och isolering. Och sätter oss i kontakt med varandra och oss själva.

Ja, Blomstedt har en närkontakt med Beethovens unika vilja att kommunicera som kanske ingen annan. Därför är det så oerhört glädjande att skivetiketten Accentus nu, i samband med att Blomstedt fyller 90 år, ger ut en stor box med hans senaste tolkningar av Beethovens nio symfonier. Och att det är tillsammans med den lika anrika som fabulöst klangfulla Gewandhausorkestern i Leipzig som han var chefsdirigent för mellan åren 1998 och 2005.

Extra spännande är detta också för att det inbjuder till intressanta jämförelser med hans efterträdare i Leipzig, den briljante italienske maestron Riccardo Chailly, som för bara några år sedan också spelade in alla Beethovensymfonierna med samma orkester, men på Decca. Två helt olika dirigenttemperament, som dock har mycket gemensamt i synen på Beethoven vad gäller valen av snabba tempi, att få fram en klanglig transparens, en klanglig klarhet och i varje ögonblick ladda de melodiska och harmoniska rörelseenergierna som driver musiken framåt. Men där Blomstedt särskiljer sig med sin nästan overkligt otvungna naturlighet som får musiken att liksom andas av sig självt.

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.