Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-11-15 04:48

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/nils-hansson-bob-dylan-och-johnny-cash-var-nog-battre-var-for-sig/

Skivrecensioner

Nils Hansson: Bob Dylan och Johnny Cash var nog bättre var för sig

Bob Dylan och Johnny Cash prövade idén om en duettskiva. Foto: Al Clayton

I den bisarra mängden av arkivutgåvor med Bob Dylan är den senaste välgörande blygsam, men höjdpunkten är en session med Johnny Cash som inte riktigt lyfter.

Med tanke på hur många hundra låtar han har skrivit kanske man får förstå att Bob Dylans produktion har glesat ut. Det är nu sju år sen han gav ut ett nyskrivet album, och bara andra gången i karriären han har väntat lika länge.

Den stora skillnaden den här gången är alla arkivutgåvor som samtidigt har producerats. Sen albumet ”Tempest” 2012 har det kommit en om året, och gränsen för hur stora de kan bli har flyttats flera gånger. 2016 års låda med samtliga inspelade konserter från 1966 rymde trettiosex cd.

För den entusiast som har köpt allesammans i fullskalig utgåva handlar det om sammanlagt nittiotvå cd, till och med sommarens livelåda från 1975 års ”Rolling thunder revue”.

Och redan nu kommer nästa, ”Travelin’ thru (featuring Johnny Cash). The bootleg series vol 15, 1967 – 1969” (Legacy/Sony). En i sammanhanget mycket beskedlig utgåva om bara tre skivor, med en speltid strax över två timmar.

Det handlar om den tillbakadragna period i slutet av 60-talet när Bob Dylan inte turnerade och bara gav ut två nedtonade album, inspelade i Nashville, där till och med sångrösten var mjuk och återhållen som aldrig förr.

Här finns inga mängder av okända låtar, och uddatagningarna är sällan särskilt annorlunda. Den stora nyheten är därför den ganska omfattande inspelning han gjorde tillsammans med Johnny Cash, inför vad som kanske skulle bli ett helt duettalbum. Där de sjunger Dylanlåtar, Johnny Cash-låtar samt klassisk country, folk och rock ’n’ roll. Och försöker hitta ett sätt att fungera musikaliskt med varandra, två notoriskt lynniga sångare som sällan gör exakt likadant två gånger.

Den gången blev det bara en enda låt utgiven, och inspelningarna visar varför. Även om det glimtar till ibland så är det mest ett första test, spontant och prövande, för att se vad som kan vara värt att återkomma till på riktigt.

Fast någon fortsättning blev alltså aldrig av. Och man måste nog vara en rätt stor fantast för att se det som en stor förlust. Eller just den här arkivutgåvan som omistlig.

Läs fler musiktexter av Nils Hansson, till exempel om de allra tidigaste inspelningarna som nu har upptäckts med Carl Perkins.