Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2018-11-18 21:51

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/nils-hansson-nu-hyllar-rolling-stones-den-blues-de-sjalva-spelat-in/

Skivrecensioner

Nils Hansson: Nu hyllar Rolling Stones den blues de själva spelat in

Muddy Waters gjorde låten som The Rolling Stones tog sitt namn efter.
Muddy Waters gjorde låten som The Rolling Stones tog sitt namn efter. Foto: Erich Stering

Efter ett helt artistliv som bluesambassadörer står The Rolling Stones nu bakom en samling med de största bluesklassikerna, men det handlar framför allt om de låtar de själva har spelat in.

Nils Hansson
Rätta artikel

Alla vet vad the blues är, en uråldrig musikform som förefaller alltid ha funnits och ibland kan upplevas som världens mest söndertuggade musikgenre. Och där knappt någon av de stora stilbildarna längre lever.

När The Rolling Stones inledde sin karriär var det annorlunda. De gav ut ett tiotal bluescovers bara under sina första två år, varav många självklara klassiker – och nästan alla mindre än tio år gamla.

Det är som om ett debuterande rockband i dag skulle göra en massa hiphopcovers från tidigt 2010-tal.

Hitsingeln ”Little red rooster” från 1964 gjordes i original av Howlin’ Wolf så sent som 1961, bara tre år tidigare. Det lär fortfarande vara den enda renläriga blues som har toppat den brittiska singellistan.

Drygt femtio år senare fick The Rolling Stones så en oväntad nytändning när de spelade in 2016 års ”Blue & lonesome” på bara några dagar, ett helt album av bluescovers där de flesta hör till precis samma epok som blueslåtarna på debuten.

Som en pendang till allt detta kommer nu samlingen ”Confessin’ the blues” (BMG/Warner), där The Rolling Stones själva har ställt samman ett dubbelalbum med fyrtiotvå bluesfavoriter och Ron Wood har målat omslaget.

En hyllning till formen från en samling livslånga fans, med anspråk på att vara den bästa introduktion som kan fås för pengar.

Fast om man kammar igenom materialet ser man att det snarare handlar om en annan sorts samling, där man hittar originalversioner till låtar som The Rolling Stones själva har spelat in. Hela trettio av låtarna är sådana, inklusive samtliga från det två år gamla coveralbumet.

Därtill inleds alltsammans med Muddy Waters ”Rollin’ stone”, som Stones inte har spelat in – men väl tagit sitt namn från.

Man kan också konstatera att bandets bluessyn är rätt snäv, med en stark fokusering på 1950-talets Chicago och skivbolaget Chess. Den tidiga deltabluesen representeras av endast Robert Johnson och enda bidraget yngre än 1971 är 1991 års ”Damn right, I got the blues” med Buddy Guy – snart ensam överlevare från 50-talets Chicagoblues, och en av bara två artister på albumet (båda åttioplussare) som fortfarande är vid liv.

Läs fler musiktexter av Nils Hansson , till exempel om hur Primal Scream borde ha litat på inspelningarna de gjorde när de vallfärdade till Memphis .