Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.
Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Skivrecensioner

Peter LeMarc kliver in som en helbrägdagörare

Än en gång kommer Peter LeMarc tillbaks, nu med en ep i anspråkslöst format. Men hans storhet hörs ännu tydligare i ett litet gästspel hos Cecilia Thorngren.
Än en gång kommer Peter LeMarc tillbaks, nu med en ep i anspråkslöst format. Men hans storhet hörs ännu tydligare i ett litet gästspel hos Cecilia Thorngren. Foto: Peter Karlsson

Nils Hansson om Peter LeMarc.

Man kan tappa räkningen på hur många gånger Peter LeMarc har dragit sig tillbaks, slutat turnera, spela live, ge ut skivor. Bara Ulf Lundell kan väl göra honom rangen stridig, och på många sätt är de så lika: passionerade musikmakare som inte kan låta bli, oavsett vad de tänkte nyss. Besatta av sin egen sorts ärlighet, att skildra livet just som det är.

Och med ett uttryck så tydligt och personligt att lyssnaren lätt tror det mer begränsat än det faktiskt är.

När den pensionerade Lundell nu har både gett ut ett nytt jättealbum och utlovat turné till hösten är det inte mer än rimligt att också LeMarc tar något litet steg. Likt Lundell lägger han sig så nära skissblocket som möjligt, således är ”I Karlssons garage” (LeMarc) – som ges ut just på nationaldagen – enkla inspelningar på tu man hand med kompisen Peter Karlsson i dennes garage.

Fast bara fyra låtar, till skillnad från Lundells tjugosju (eller trettiofyra).

Och de visar en artist som ännu har det, med en lugn, klar svärta som känns djupare än förr. Ändå är det inte dit man bör titta för att verkligen få en skymt av hans storhet (och för guds skulle inte mot den låt han har medskrivit till nya albumet med det postmoderna dansbandet Larz-Kristerz).

Utan mot sångerskan Cecilia Thorngren, som uppbackad av den gamle Lundell-producenten Kjell Andersson har gjort ett debutalbum där gamla schlagers från mitten av 1900-talet samsas med Eldkvarn och Staffan Hellstrand, med ett tonfall av musikalsångerska i pianobar.

Men allra först på ”Svart katt” (Comedia/Bengans) ligger ”Här kommer i morgon”, skriven av Peter LeMarc och med honom själv som gäst i refrängen. Och så fort hans milda, djupa röst hörs är det som att låten vaknar och sträcker ut sig i hela sin längd, som efter en handpåläggning av en helbrägdagörare.

Riktigt samma trolleri lyckas han kanske inte med på sin egen ep, men att han förr eller senare återvänder med mer kan vi nog vara alldeles säkra på.

 

Läs fler recensioner av Nils Hansson, till exempel om Bombinos ovanligt varierade ökenblues.

Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN möjligheten att kommentera vissa artiklar. Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.