Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-03-25 23:30

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/nils-hansson-townes-van-zandt-har-bara-blivit-storre-efter-sin-dod/

Skivrecensioner

Nils Hansson: Townes Van Zandt har bara blivit större efter sin död

Townes Van Zandt var en rätt obskyr artist under sin livstid. Foto: Fat Possum

Trots alla skivutgåvor efter hans död har det blivit få nya Townes Van Zandt-låtar, men lagom till han skulle ha fyllt sjuttiofem kommer två högkvalitativa bagateller.

Rätta artikel

Det närmaste jag kom att se Townes Van Zandt var på Roskildefestivalen 1992, han stod sist på affischen och placerades på en liten sidoscen utanför det vanliga festivalschemat. Redan första kvällen dessutom, så innan jag hann fatta hur det låg till hade han spelat, men jag sprang i alla fall på en bekant som lyckades se honom.

Sådan var hans ställning på 90-talet; en hemlighet för de invigda, en veteran som turnerade i skymundan, utan kompband, och gav ut skivor med långa mellanrum. Men som vördades mer än de flesta av sina låtskrivarkolleger. Han fick aldrig en hit själv, men artister som Emmylou Harris, Willie Nelson och Merle Haggard hade det med hans låtar.

I dag är läget annorlunda. Det går knappt att intressera sig för americana utan att stöta på Townes Van Zandt, hans låtar är klassiker som alla sjunger – inte minst den rekorddystra signaturen ”Waitin’ around to die” – och fler skivor har getts ut efter hans död 1997 än före.

Ändå är det inte många nya titlar som har kommit ut postumt, det mesta har handlat om liveinspelningar, demos eller någon studiosession som aldrig blev en skiva. Själva låtarna har med få undantag varit bekanta.

Lagom till hans sjuttiofemårsdag finns nu ännu en bunt låtar under namnet ”Sky blue” (TVZ/Border), inspelade i en kompis hemmastudio i början av 1973 – vilket också är precis när skivkarriären börjar hacka. Fram till 1972 har han gett ut sex album på fem år, under de följande tjugofem åren ska det bara bli tre till.

Men än så länge vet han inte det, han bara sätter sig med några nya låtar, några redan inspelade och några covers. Rakt upp och ner, mestadels bara hans enkla men drivna gitarr och karga, lakoniska röst.

Två är aldrig utgivna förrän nu. ”All I need” öppnar med raderna ”Tried everything to set me free/but my chains keep playing tricks on me”. Det är den muntrare av dem, ”Sky blue” tycks främst handla om dödslängtan.

Båda är bagateller, låt vara högkvalitativa sådana. Men det allra bästa är att det så självklart nu finns en marknad för att ge ut dem.

Läs fler musiktexter av Nils Hansson , till exempel om Mercury Revs nyinspelning av Bobbie Gentrys klassiker ”The Delta sweete” .