Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-13 23:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/ozzys-evigt-mystiska-rost-far-rosengard-att-vibrera/

Musik

Ozzys evigt mystiska röst får Rosengård att vibrera

På sitt nya album rappar Ozzy bredvid Cherrie och Michel Dida. Foto: pressbild

På Ozzys andra album är riktningen mindre tydlig än på den överväldigande debuten, behållningen är i stället hans självsäkra, vemodiga och evigt mystiska röst.

Ozzy presenterar sitt andra album som något konceptuellt. I pressmeddelandet säger Malmörapparen att han ”burit skivan inom sig sedan barndomen”, att den är en sammanhållen värld inspirerad av författare som Dickens och att titeln ”speglar en stor del” av vem han är.

Det är svårt att lista ut vad det innebär. Till skillnad från den överväldigande debuten har de bångstyriga ordlekarna den här gången ingen tydlig riktning. Kärlekslåtar, klubbskildringar och framgångsberättelser varvas om vartannat, men den litterära helhet som talas om i marknadsföringen lyser med sin frånvaro.

I stället är behållningen hans självsäkra, vemodiga och evigt mystiska röst. Här pressas den till max. Flera gånger bredvid andra okuvliga stämmor som Cherries och Michel Didas. De får Rosengård och Västerort att vibrera.

Bästa spår: ”En gång” feat Cherrie

 

Läs fler musikrecensioner av Noa Söderberg, till exempel om debutalbumen från Lamix och Linda Pira.