Den stora behållningen med Amon Amarth är att de vaktar melodisk dödsmetall, urtypen, med svärd och vikingasköld. När In Flames drar åt alternativrock och At the Gates blir progressiva står Amon Amarth bergfast: Skoningslösa mangelriff perfekt varvade med sentimentala melodier. Varken mer eller mindre.

För lyssnare som är det minsta intresserade av kreativ framåtrörelse blir bestämdheten också bandets stora problem. De är inte direkt kända som några experimentalister.

I den kontexten är ”Berserker” välkommen. Ambitionen har varit att hämta nygammal inspiration från 80-talsmetal, och det lyckas. Stundtals låter det som om Judas Priest och Iron Maiden blivit ett och börjat om i nutid. Tillsammans med de välbeprövade dödsmetallåtarna, som fortfarande är i majoritet, blir det ett försiktigt kliv framåt.

Bästa spår: ”Mjölner, hammer of Thor”

Läs fler musikrecensioner av Noa Söderberg, till exempel om Blodskams osaliga, fängslande svartmetall.