Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-04-20 04:45

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-andrew-birds-my-finest-work-yet-kan-nog-vara-hans-basta/

Skivrecensioner

Skivrecension: Andrew Birds ”My finest work yet” kan nog vara hans bästa

Andrew Bird ger sig plats att både spela fiol och vissla. Foto: Amanda Demme

Även om han har behållit sitt skenbart enkla uttryck har den produktive Andrew Bird både utvecklats, skaffat ett fint band och skrivit texter som verkar viktigare än någonsin.

Rätta artikel

 

Titeln är säkert tänkt att vara rolig, men något ligger det i den. Den extremt begåvade, låtskrivaren/multiinstrumentalisten/sångaren/visslaren Andrew Bird är produktiv som få, men det inte alltid han levererar så genomtänkt och fokuserad musik som här. Han har utvecklats men behållit sitt skenbart enkla uttryck och denna gång har han också ett fint band med sig som lägger till försiktiga jazzelement.

Helheten är generös, och nästan varje låt har ett parti där musiken, och inte minst hans violin, får ta plats. Fina små slingor dyker upp och försvinner. Texterna verkar vara viktigare än någonsin. I ”Bloodless” gör han en liknelse mellan dagens USA och fascismens Spanien, och i ”Manifest” handlar det om människans relation till naturen och klimatet. 

Men det som mest stannar kvar är ett stillsamt vemod och några melodier att vissla på.

Bästa spår: ”Proxy war”, ”Manifest”

Läs fler musikrecensioner av Po Tidholm, till exempel om hur Jenny Lewis musik blir bättre om man kan hennes historia.