Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-16 04:47

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-anna-ternheim-later-sjalvklar-och-avklarnad/

Skivrecensioner

Skivrecension: Anna Ternheim låter självklar och avklarnad

Anna Ternheim har gett ut skivor i femton år nu. Foto: Jonas Lindkvist

När Anna Ternheim ger ut sitt sjunde album vet hon precis hur man bygger musiken stor och luftig, noga utmejslad och rensad från överflöd. Men den svala distansen är inte alltid en bonus.

För första gången det här decenniet tillåter sig Anna Ternheim att ge ut en skiva som bara är en i raden, hennes sjunde, utan spektakulär tillkomsthistoria eller tillhörande kris. Låt vara att den är inspelad i både Los Angeles och Stockholm, med en svårgenomskådat roterande krets av medverkande.

I stora stycken låter ”A space for lost time” också så där självklar och avklarnad som sig bör efter femton år på parnassen, ständigt påhejad av ett fenomenalt publikstöd. Med en ljudbild lika stor som luftig, noga utmejslad och rensad från överflöd, med ett vemod som en hög, klar hösthimmel.

Fast ibland blir den där patenterat svala distansen mer av en begränsning, när låtmaterialet inte är så självlysande i sig. Då kanske det inte är just nedtoning och understatement som behövs. Men fantastiskt snyggt låter det oavsett.

Bästa spår: ”Every time we fall”, ”When you were mine”

 

Läs fler musikrecensioner av Nils Hansson, till exempel om countryns nya supergrupp The Highwomen.