Du följer nu ämnet: STOCKHOLMS STAD (sparas i Mitt DN)
Skivrecensioner

Skivrecension: En bräcklig Olle Ljungström lika säreget fyndig

Olle Ljungström hann spela in en sista skiva innan han dog 2016.
Olle Ljungström hann spela in en sista skiva innan han dog 2016. Other: Michael Winnerholt

Den skiva som Olle Ljungström spelade in i hemlighet strax före sin död låter förvånansvärt lätt och vital, åtminstone de delar som ter sig mest färdiga.

3

POP
Olle Ljungström
”Måla hela världen”
(Live Nation/Warner)

Näst sista spåret är bara Olle Ljungström som hastigt förklarar hur skivan ska börja. Med först en massa trummor, från någon som inte är så bra på att spela trummor. Sen en skolklass som sjunger lite lagom kaotiskt. Och så kommer en sträng röst och avbryter.

Man får anta att det inte är den enda idén kring öppningen som Olle Ljungström hann kläcka under de två år när han spelade in den här skivan hemma hos sig tillsammans med producenten Torsten Larsson, troligare är kanske att han hade glömt den dagen efter. Eller ersatt den med en bättre. Den färdiga skivan börjar hur som helst inte alls så.

Men som exempel på en hjärna som hela tiden värper udda infall är det talande, och man får en tydlig antydan om hur tunn gränsen kan vara mellan genialitet och rent trams. Och med vilken säregen vinglighet Olle Ljungström gillade att balansera där.

Tydligen var planen att det skulle bli ett dubbelalbum, medvetet spretigt, med allt från enkla skisser till stora produktioner och bitvis instrumentalt. I slutändan fann Torsten Larsson att han inte klarade av att slutföra det när Olle var borta, därför detta mer konventionella album.

Inspelningarna gjordes i hemlighet, och Olle var så pass sjuk att en postum utgivning fanns bland alternativen. I det ljuset är det en förvånansvärt vital skiva, som till åtminstone drygt hälften visar upp en lika säreget fyndig popmakare som någonsin.

Ofta med ett lätt och uppsluppet anslag, doftande av Neil Young och americana, och med utströdda formuleringar som ”jag är en tapet/så våldsamt lagom/varken smal eller fet” eller ”jag skimrar, skimrar som en lök”.

Några av spåren på andra halvan låter mer som demoversioner, då hörs det tydligare hur bräcklig han är, men de mer fullgångna låtarna står sig väl mot hans övriga material. Precis som det var tänkt. Alltså inte en restskiva med överblivet material, utan en ny skiva från en artist som fortfarande vill framåt.

Även om han inte hann hela vägen den här gången.

Bästa spår: ”Jag och min bror”, ”Du vill va min"

Kommentera artikeln
I samarbete med tjänsten Ifrågasätt erbjuder DN nu möjligheten att kommentera artiklar på Ledare, DN Debatt, Kultur, Insidan och Sthlm. Kanske kan du bidra med andra synvinklar och fakta? Håll dig till ämnet och håll en god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Vi tar bort inlägg som vi bedömer är olämpliga.