Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 03:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-johanna-knutsson-fangar-uppvaxtens-varme-och-alienation/

Skivrecensioner

Skivrecension: Johanna Knutsson fångar uppväxtens värme och alienation

Foto: David Neman

På sitt debutalbum tar Johanna Knutsson lyssnaren i handen och visar varsamt runt i uppväxtens Tollarp, med en fallenhet för poetiskt historieberättande som liknar Hans Appelqvist.

Hans Appelqvists underbara ljudsaga ”Bremort” från 2004 utspelar sig i ett påhittat samhälle med samma namn. Johanna Knutsson har närbesläktade ambitioner med debutskivan där hon tonsatt sin uppväxt i skånska Tollarp. Förutom landskapsbakgrunden (Appelqvist är från Höör) delar de båda producenterna samma fallenhet för poetiskt historieberättande.

Knutsson tar lyssnaren i handen och följer hen varsamt genom platser som Ilnestorp, Floraparken och Stackedala, som också fungerar som låttitlar på skivan. Ibland är det varmt och tryggt, som inledande ”Vramsån” med det välbekanta ljudet av glassbilen och fågelkvitter. Oftare hörs tydliga stråk av alienation, som att känna sig som ett ufo i en allt för trång småstad. Genom rymdlika syntljud och susande ekon fångar Knutsson den känslan perfekt.

Bästa spår: ”Vramsån”

 

Läs fler musikrecensioner av Kajsa Haidl, till exempel om den första Avicii-låten som släppts postumt.