Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-05-21 00:54

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-kornel-kovacs-skildrar-det-vackra-vemodet-i-stockholmarnas-kicksokande/

Skivrecensioner

Skivrecension: Kornél Kovács skildrar det vackra vemodet i stockholmarnas kicksökande

Foto: Märta Thisner

Varför är Stockholms klubbliv ständigt på jakt efter nästa mikrotrend? Och vad händer hos de invånare som letat så länge att varje gathörn hunnit fyllas av minnen? Kornél Kovács tonsätter åldrandet i en längtande huvudstad.

Rätta artikel

Han hade nästan kunnat stryka ”marathon” i titeln. För Kornél Kovács andra album handlar – i alla fall för mig – om Stockholm. Hur det är att leva i, och med, en stad som inte alltid är så lätt att älska men där man har sin familj och sina vänner och hittar nästan överallt. Om inget annat är den i alla fall ens egen.

Den före detta musikskribenten beskriver det själv i en ovanligt läsvärd pressrelease: Hur han aldrig riktigt lyckats komma iväg från huvudstaden, hur den ständigt får honom att tänka tillbaka på gamla relationer och händelser. Bor man tillräckligt länge på ett och samma ställe – och förmodligen är det väl den tidsaspekten titelns maraton syftar till – står det ju till slut ett minne i varje port, i varje gathörn. I bästa fall något man har längtat efter att möta igen, men minst lika ofta, förmodligen oftare, inte alls.

”Stockholm marathon” är likt Saint Etiennes allra mest Londoninfluerade skivor ett insideralbum, präglat av den där livslånga hatkärleken till, och tvivlande stoltheten över, hemstaden som bara finns hos de infödda. Kovács låter de åtta spåren genomsyras av att han har levt här i trettiotre år och i minst femton av dem snurrat runt i ett nattliv som alltid kämpat i motvind, men ändå haft ambitionen att ligga i framkant.

Varje liten mikrotrend som de senaste decennierna har vandrat runt från huvudstadens förfester och barer till underjordiska svartklubbar och sommardrinksklibbiga terrasser fogas kärleksfullt och subtilt in i Kovács dröm om en lång och varm gruppkram mellan house, r’n’b, techno, garage och hundra andra influenser. Det är eventuellt dansmusik, det är lätt att inbilla sig att man känner doften av rökmaskiner när man hemma i högtalarna hör singeln ”Rocks” eller den på gränsen till irriterande medryckande melodislingan i avslutande ”Baltzar”, men kanske är det ännu mer musik att lyssna på i hörlurar ensam på nattbussen eller under promenaden hem. 

För någonstans finns det också ett djupt vemod – kalla det svenskt, om ni så vill – i hur de återkommande gästerna Rebecca & Fiona visksjunger ”come back to me, my baby” och ”we say we’re ok” i den fullständigt lysande ”Club notes”, eller hur den genomgående tonen i jazziga ”Szombat” är lika gaslågeblå som himlen över Västerbron i ett frostigt november.

”Stockholm marathon” är ett album för alla halvunga, eller inte längre alls unga, huvudstadsbor som någon gång har irrat fulla hela vägen från Djursholm till Danvikstull, från Blåsut till Jakobsberg – ibland av melankoliska anledningar, ibland av euforiska, men alltid i en mer eller mindre planlös och självklart väldigt stockholmsk jakt på något bättre. Kanske hittar man äntligen något – eller snarare någon, det är väl det allt handlar om i grunden – som kan göra den här, med Kovács egna ord, ”vackra tråkiga staden” lite roligare eller häftigare på nästa ställe? Eller nästa helg?

Bästa spår: ”Club notes”

Läs fler musikrecensioner av Mattias Dahlström, till exempel om att Fat White Family angriper dagens popmusik på ett slugt sätt.