Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-18 18:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-lisa-lystam-family-band-har-den-sjalvklara-finishen/

Skivrecensioner

Skivrecension: Lisa Lystam Family Band har den självklara finishen

Foto: Jon Alexandersson

Snarare än standardblues spelar Lisa Lystam Family Band en sorts självklar americana, med en turnéslipad finish som svenska band aldrig kunnat ta för självklar.

Det ska låta så enkelt och naturligt slitet som ett par välsittande jeans, men som alla numera vet finns knappt något mer komplicerat att åstadkomma. Lisa Lystam Family Band har ägnat en del år åt att vara ett ungt blueshopp, men på hittills tre album finns i princip ingen standardblues med raka tolvor och shufflerytm.

I stället spelar de en allt mer reslig och självklar americana, nära milstolpar som gamla The Band eller nutida Tedeschi Trucks Band. Med skarp slidegitarr, körstödd gospelfärg och en turnéslipad finish som svenska band aldrig kunnat ta för självklar.

Jag vet inte hur mycket tävlan som pågår med kollegerna i Ida Bang & the Blue Tears, men utvecklingen är så parallell att de båda tillsammans närmast ger bilden av en egen strömning – och av att svensk blues kan vara på väg mot något tidigare oanat.

Bästa spår:”High expectations”, ”Crying through the day”

 

Läs fler musikrecensioner av Nils Hansson, till exempel om hur Robert Randolph påminner om gospelns betydelse för bluesrocken.