Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-12-12 21:29

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-mapei-kommer-narmare-sin-karna-an-tidigare/

Skivrecensioner

Skivrecension: Mapei kommer närmare sin kärna än tidigare

Jacqueline Mapei Cummings har hunnit göra mycket i sin karriär. Foto: NIko Noir

Gång på gång har Mapei kastat sig in på en ny bana, snarare än att stanna kvar och hinna realisera sin potential. Med sitt nya, andra album verkar hon ändå vara på rätt spår.

Mapei är en av Sveriges mest begåvade artister, men hon har haft svårt att realisera sin fulla potential. Hon är lika känslig som rastlös, vilket har gjort att hon gång på gång har slagit in på en ny fascinerande stig som sedan har runnit ut i sanden.

”Video vixen”, 00-talets kanske bästa svenska hiphopsingel, följdes av tystnad. ”Don’t wait”, den fina poplåten som blev Mapeis comeback, följdes av ett plastigt och opersonligt debutalbum. Och lika plötsligt som Mapei testade rollen som dramatiker och skådespelare med ”Råttkungen”, lika kvickt övergav hon detta spännande spår.

Men på sin nya skiva tycks hon komma närmare sin egen kärna än tidigare. Även Magnus Lidehälls produktioner låter tyngre denna gång. Ändå känns det som att Mapei fortfarande har sina mest inspirerande verk framför sig.

Bästa spår: ”Lykklebit”, ”Visions”

 

Läs fler musikrecensioner av Nicholas Ringskog Ferrada-Noli, till exempel om hur Becky G vänder sig mot den latinamerikanska popvärlden.