Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-19 03:52

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-morrissey-soker-det-missforstadda-pa-california-son/

Skivrecensioner

Skivrecension: Morrissey söker det missförstådda på ”California son”

Morrissey på scen i Mexiko i november. Foto: Liliana Ampudia M

När den politiskt problematiske Morrissey nu ger ut en skiva med protestsånger tycks det ofta handla om att ha allt emot sig, men framför allt hörs det hur hemma han är i tårdrypande orkesterschlager.

När Morrissey nu hyllar extremhögerpartiet For Britain kanske man bör komma ihåg att han var för Bernie Sanders häromåret, men framför allt ska man nog vara glad att han inte har skrivit låtarna själv när han nu ger ut vad som kallats ett album med protestsånger.

Vilket det bitvis är, rent bokstavligt, när han sjunger uttalat politiska, antirasistiska 60-talssånger från Bob Dylan, Phil Ochs och Buffy Sainte-Marie. Å andra sidan tolkar han också hjärtekrossade ballader från Roy Orbison och Dionne Warwick, samt hyllar queerpoppionjären Jobriath.

I det mesta kan anas en röd tråd av missförståddhet, att ha allt emot sig. Mer än vanligt hamnar nu fokus på sångaren Morrissey, ibland lätt vilsen i folksångarland men desto mer helhjärtat hemma i den mest tårdrypande orkesterschlagern, den sort som Weeping Willows startade sin karriär i.

Bästa spår: ”Loneliness remembers what happiness forgets”, ”Suffer the little children”

 

Läs fler musikrecensioner av Nils Hansson, till exempel om Second Oracles uråldriga transpsykedelia.