Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-15 18:59

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-stefan-sundstrom-haller-en-lyhord-och-lagmald-domedagspredikan/

Skivrecensioner

Skivrecension: Stefan Sundström håller en lyhörd och lågmäld ”Domedagspredikan”

Stefan Sundström tonsatte källsorteringens kval redan i slutet av 90-talet. Foto: Lotta Härdelin

När Stefan Sundström gör temaskiva om hur jorden brinner är det stundtals jazzigt och bedårande släpigt, ibland avskalat hudlöst eller bara ibland bredbent rockigt.

Det är fyra år sedan pop-Sveriges kanske flitigaste odlare släppte en skiva. För en artist som tonsatte källsorteringens kval redan i slutet av 90-talet och nu även är aktuell med en purfärsk fackbok om bland annat kompostering, är temat självklart: jorden brinner, och vi med den.

Titeln och det allt annat än subtila omslaget till trots är Stefan Sundströms visa och klimatpop lågmäld. Det är ingen plakatpop som basuneras ut, snarare en återhållen serie låtar som ges exakta, lyhörda klädnader av en namnkunnig ensemble i form av bland andra Nikke Ström och Martin Hederos. Det är stundtals jazzigt och bedårande släpigt, ibland bredbent rockigt som i albumets kampsång ”Bara va en del” och då och då avskalat och hudlöst som i ”Bakvänd kikare”.

”Domedagspredikan” är en habil samling låtar, varken mer eller mindre än så.

Bästa spår: ”Morsan är ett hav”

 

Läs fler musikrecensioner av Alexandra Sundqvist, till exempel om hur Bob Hund ger sig på hela det kapitalistiska systemet.