Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-19 09:53

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-sturgill-simpson-gor-den-futuristiska-skivan-ingen-onskade/

Skivrecensioner

Skivrecension: Sturgill Simpson gör den futuristiska skivan ingen önskade

Sturgill Simpson var inte bekväm med sitt genombrott. Foto: Reto Sterchi

Efter att ha erhållit en grammy för årets country sparkade Sturgill Simpson bakut mot hela branschen och har nu gjort ett ganska underbart svavelosande motvallsalbum.

De första albumen var rak outlawcountry, på det tredje öppnade Sturgill Simpson mot soulmusik och grandiosa arrangemang – och fick en country-grammy. Men i stället för att njuta av sitt genombrott störde han sig så mycket på branschen att han övervägde att hoppa av, och nu har han gjort skivan ingen bad om: den mest futuristiska bluesrockplatta en countrysångare någonsin har gjort. Full av processade ZZ Top-gitarrer, grälla syntar och pumpande dansbeats. Samt osande texter om falska vänner, trendfixerade förståsigpåare och lusten att vända ryggen åt allt och bli ”den bästa urmakaren på Mars”.

Samtidigt är rösten så djupt rotad i världens mest maskulina countryidiom att rötterna ändå lyser igenom. Gorillaz kan nog tycka att det här är den bästa countryplattan någonsin – redan innan de ser den dystopiska japanska animefilm som hör till.

Bästa spår: ”All said and done”, ”Sing along”

 

Läs fler musikrecensioner av Nils Hansson, till exempel om Bror Gunnar Janssons bluesskiva om autentiska brottsfall.