Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 07:13

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-tool-tar-ett-steg-till-med-fear-inoculum/

Skivrecensioner

Skivrecension: Tool tar ett steg till med ”Fear inoculum”

Tool har dröjt länge med sitt nya album. Foto: Travis Shinn

När Tool återkommer med ett nytt album efter tretton år innebär det ännu längre låtar som handlar om allt. Men de har aldrig låtit lika varierade eller dynamiska.

Det har aldrig gått fort för Tool, men under tretton år från 1993 till 2006 fick de ur sig fyra album av växande tyngd, proportioner och låtlängder. Nu har det gått tretton år till och femte albumet är här.

Tools sätt att svara på vilka utmaningar det erbjuder? Den nästan tretton minuter långa ”Invincible” om en åldrad krigare som gör sig redo för ännu ett slag, trots att rustningen känns klenare än förr. Med ett instrumentalt preludium, ”Litanie contre la peur”, som kunde vara ett böneutrop spelat på synt.

Känner man att det blir för pretentiöst har man inte här att göra. Även om Tool inte är främmande för små självironier är grundanslaget så anspråksfullt att det redan från början skilde agnarna från vetet.

Nu har de tagit det hela ett steg till. Varje låt är antingen ett epos på över tio minuter eller ett instrumentalt mellanspel. För att rymmas på cd måste några småspår rensas bort, ändå är antalet verkliga låtar bara sex.

Naturligtvis handlar de om allt. Mänsklighetens undergång, förundran över att finnas, egna hjärnspöken och samtidens. Paradoxalt nog har Tool aldrig låtit lika varierade, dynamiska, rensade från den sorts slentrianmässiga harvade som en gång gjorde dem till ett Pearl Jam för matematiker.

Skulle de inte hinna med fler album är det här ett fullt värdigt slutackord.

Bästa spår: ”7empest”, ”Fear inoculum”

 

Läs fler musikrecensioner av Nils Hansson, till exempel om hur Sleater-Kinney lyckas stöpa om sig med hjälp av St Vincent.