Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-10-23 23:12

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/skivrecensioner/skivrecension-torkel-rasmusson-fortsatter-att-fundera-poetisk-och-lite-distra/

Skivrecensioner

Skivrecension: Torkel Rasmusson fortsätter att fundera, poetisk och lite disträ

Torkel Rasmusson har samlat eminenta musiker runt sig. Foto: Lennart Isaksson

Förutom att Torkel Rasmussons röst alltid är omedelbart igenkännlig är det Roland Keijser som präglar musiken, och får vindar från runt om i världen att blåsa in i rummet.

Det är ett instrument som omedelbart är igenkännligt: Torkel Rasmussons stämband. Ända sedan tiden i Gunder Hägg/Blå Tåget har den tunna, pressade rösten varit en del av det svenska musiklandskapet.

Nu ger Rasmusson ut sitt första soloalbum på sex år. Han är sjuttioåtta år fyllda och fortsätter att med poetiska, liksom disträ texter fundera över tillvaron. På ”Farväl kapten” bidrar eminenta musiker som gitarristen Reine Fiske och trummisen Lise-Lotte Norelius till en mjuk visrock.

Men framför allt är det Roland Keijser som sätter sin prägel på skivan. Mästermusikanten från Uppsala avled tidigare i år och det här blev sista inspelningen. När hans saxofon eller flöjt slingrar sig runt melodierna öppnar sig musiken. Då blåser plötsligt en vind från Indien, New Orleans eller svensk granskog in i rummet.

En avslutande, högst personlig försvenskning av jazzklassikern ”Body & soul” är smått rörande.

Bästa spår: ”Skymningen”

 

Läs fler musikrecensioner av Magnus Säll, till exempel om svenskinspelad marockansk gnawa med Asmâa Hamzaoui & Bnat Timbouktou.