När Vampire Weekend släpper sin första skiva på sex år är det som att Ezra Koenig, bandets sångare, gitarrist och konstnärliga allt i allo vill ta igen för all förlorad tid. ”Father of the bride” är, med sina arton spår, som två album i ett och därtill ett musikaliskt bakverk med extra allt.

Bandets fjärde skiva är ett nyckelverk, en hommage till pophistorien som sådan, som samtidigt pekar ut de New York-födda vampyrernas nya jaktmarker. Det är ett storslaget knippe låtar, fyllda med utsökta detaljer och mångbottnade harmonier, rytmer och gitarrklanger som lånar från surfpop, hiphop, country och murrig 70-talsrock och som till stor del lämnar de västafrikanska och karibiska rytmer som präglades deras tidiga gitarr-indie därhän.

Även de ärliga texterna vittnar om en framåtrörelse, självironin i exempelvis ”Unbearably white” går inte att ta miste på.

Bästa spår: ”How long”, ”Unbearably white”

Läs fler musikrecensioner av Alexandra Sundqvist, till exempel om Weyes Bloods sätt att tonsätta det moderna livets rädslor och neuroser.