Sufjan Stevens
”Carrie & Lowell” (Asthmatic Kitty/Playground)
Nej, det blev aldrig några femtio album om USA:s alla delstater, bara de två första, men i gengäld har Sufjan Stevens hunnit ge ut hela tio julskivor (samlade i två boxar). Hans dragning till det omåttliga är tydlig, men ”Carrie & Lowell” är tvärtom pytteliten och tyst, även om vissa arrangemang för tankarna till väldigheten under en stilla stjärnhimmel. Carrie är hans mor, som lämnade familjen när Sufjan var ett år och dog nyligen. Lowell är hennes andre make, som nu driver Sufjans skivbolag. Och detta är albumet där Sufjan sitter mestadels ensam med en gitarr och sjunger så stillsamt och sorgset och inte sällan i viskande falsett, om hur stark och underlig sorgen och längtan kan vara. Han säger själv att han ville göra den konstlös, men det blev nog det vackraste han har gjort.
Bästa spår: ”Death with dignity”