Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-06-03 16:09

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/smittsam-kreativitet-far-coronaorden-att-sprida-sig/

Kultur

Smittsam kreativitet får coronaorden att sprida sig

Den pågående pandemin har lett till en språklig explosion. Nya ord har uppfunnits – som ”covidiot” och ”coronanera”. Låneord om digital kultur har letat sig in i svenskan, och gamla ord och facktermer har fått ny spridning.

För några månader sedan hade ingen förstått vad man menade om man talade om ”karantänkilon” eller ”karanträning”. En ”covidiot” var något okänt, vad en ”tvåmetersregel” var visste ingen. När DN:s egen bibliotekarie Jenny Lindh i slutet av mars twittrade: ”Ledsen på förhand, men myntar härmed begreppet ’coronanera’”, var det precis i början av den formliga svallvåg av nya ord och termer som sköljt över oss i pandemins spår.

Nu, däremot, vet vi exakt. Att karantänkilon är något vi lägger på oss när vi sitter hemma och tröstäter, och att karanträning är de halvhjärtade Youtubegympapass på vardagsrumsgolvet vi försöker väga upp det med. Att bara covidioter struntar i tvåmetersregeln, och att coronanin är ett utlopp för karantänrelaterad sexuell frustration.

Ola Karlsson är språkvårdare och nyordsredaktör på Språkrådet och han har märkt ett stort uppsving för nya ord.

– Jag har nyordsradarn påslagen 24-7, året runt – och jag noterar flera uttryck varje dag, säger Ola Karlsson.

Det är ovanligt mycket just nu, säger han – även om det ofta brukar myntas nya ord vid kriser och under stora samhällsfenomen.

– Jag tänker till exempel på under Eyjafjallajökull-utbrottet på Island 2010, där vi såg en uppsjö av ”ask”-ord helt plötsligt, säger Ola Karlsson.

Det är inte bara i Sverige den språkliga uppfinningsrikedomen blomstrar. I tyskan har ord som ”Coronaspeck” (fläsket man lägger på sig när man sitter hemma i karantän och tröstäter bort sin ångest) och ”Geisterspiele” (de spöklika fotbollsmatcher som spelas för tomma läktare) formats. I Frankrike har ordkonstruktionen ”quatorzaine” använts för att beteckna de två veckor i isolering som krävts för dem som utsatts för potentiell smitta – och man talar om ”coronapéro” – en corona-apéritif via videochatt. 

I Nederländerna är en ”coronazi” någon som trakasserar dem som inte följer myndigheternas föreskrifter om avstånd. Nederländska tidningen de Volksrant noterar också att man sett nya varianter av ordet ”flygskam” som man importerat från svenskan – ”hostskam”, ”promenadskam” och ”utomhusskam”.

Och de kanske mest spridda nyorden kommer från engelskan. ”Quaranteens” gissas bli beteckningen på den generation som blir resultatet av en tänkt karantänutlöst babyboom, ”covidivorce” är skilsmässorna efter att gifta par tvingats umgås alldeles för mycket.

Man kan dela in nyorden i några olika grupper. Precis som vulkanutbrottet gav upphov till ordkombinationer där ”aska” ingick, är de sammansatta orden vanliga just nu.

– Det finns tusentals sammansättningar med orden corona, covid eller karantän. Det verkar gå att skapa hur många ord som helst, bara utifrån de tre! Och så har vi de mer vardagliga, kreativa ”teleskoporden”, när man drar ihop flera ord till ett, som ”coronatän” för coronakarantän, säger Ola Karlsson.

Sara Lövestam är författare och har bland annat skrivit flera böcker om grammatik. Att liknande ordlekar förekommer i många språk världen över just nu, tror hon har att göra med den unika situationen där i princip hela världen går igenom samma sak och har samma referensramar (”Det är som att hela världen tittar på samma tv-serie, samtidigt”, som hon säger). Men orden i sig lämpar sig också väl för kombinationer.

– Om man ska nörda ner sig lite, så innehåller ordet ”corona” vanliga ljud som finns i många språk. Det är en enkel bokstavskombination att bygga nya ord på, säger Sara Lövestam.

Många av de här orden är konstruerade för en komisk effekt. Varför detta behov av att ha språkligt kul?

– Humoristiska ord gör det nog lite lättare att härda ut när det är jobbigt. Många har också mycket tid att umgås på sociala medier, säger Ola Karlsson.

– Språk är kommunikation, och vi använder humor som smörjmedel i alla sammanhang.  När man kommunicerar om allvarliga saker blir det ännu viktigare. Språklig humor är också ofta väldigt snäll i jämförelse med annan humor – det är svårt att bli djupt kränkt av en ordvits, säger Sara Lövestam.

En annan kategori nya ord har att göra med den nya vardagen som uppstått online med distansarbete. Sara Lövestam noterade nyligen på Twitter att vi fått ett problem med det just nu flitigt använda ordet för att stänga av någons mikrofon i ett videomöte: ”Vi kan väl konstatera att det blivit ohållbart. ’Muta’ finns redan och ’mutea’ följer inte etablerade svenska stavningsregler.” Därefter försökte hon lansera försvenskningen ”mjuta”.

– Någon svarade med förslaget ”tysta”, någon tyckte att vi skulle använda ”ljudlösa” som verb. Men jag tror inte att det kommer att hända. Jag är ganska säker på att om ”mjuta” fortsätter att användas så frekvent som det görs nu, så kommer det att få den stavningen, säger Sara Lövestam.

Det är inte bara nya ord som konstrueras eller lånas in – utan gamla ord kan också få större spridning och i någon mån ny innebörd. På Språkrådets blogg har medarbetarna de senaste veckorna publicerat serien ”Ord i coronans spår”, där de uppmärksammat termer som ”hälsolitteracitet” och ”karantän”.

– Det handlar inte minst om facktermer. Det är ord som kanske använts väldigt smalt av vårdpersonal eller myndigheter, men som nu exploderat i medier och som alla svänger sig med, som ”social distansering”, ”superspridare”, ”äldre äldre”, ”droppsmitta” och ”flockimmunitet”, säger Ola Karlsson.

Just när det gäller fackspråk och central samhällsinformation kan det vara viktigt att använda exakta uttryck – och att se till att alla förstår vad de betyder.

– Det har väl gått lite sisådär nu, med ordet ”rekommendation” som det mest kända exemplet. Det har en specifik betydelse när vissa typer av myndigheter använder det för att ge instruktioner till allmänheten – då är det ett påbud. Men i en allmänspråklig betydelse är ”rekommendera” att ge tips om något. Detta har myndigheter varit tvungna att förklara, gång på gång, säger Ola Karlsson.

Sara Lövestam håller med om att ”rekommendation” varit ett språkproblem.

– Rent objektivt är det svårt när ett ord vi dagligen använder på ett vis, plötsligt ska uppfattas på ett annat sätt. Det kanske faktiskt skulle behövas ett annat ord.

Har du något förslag?

– Direktiv, kanske? Det är något som vi ska göra, inte som vi skulle kunna göra. Och det myndigheterna säger nu är ju snarare direktiv, än tips, säger Sara Lövestam.

Språk har en viktig roll i situationer som denna. Som exempel nämner Sara Lövestam att det i början av pandemin saknades officiell information på lätt svenska. Hon har tidigare jobbat som sfi-lärare och driver en blogg på lätt svenska, och publicerade själv en informationstext om covid-19 där.

– Den delades i tusental bara första dagen, det var så många som hade behov av informationen. Det säger något om vikten av språket i en sådan här situation, säger Sara Lövestam.

Frågan är om denna störtflod av nya uttryck kommer att sätta något långvarigt avtryck i språket. Har vi glömt alla ord om ett par år? Ola Karlsson säger att det är svårt att veta, men att de lustigare sammansättningarna förmodligen kommer att försvinna.

 – ”Karantän-tv” och ”covidkatt” – en sällskapskatt man skaffar i karantän – är nog inget vi kommer att säga. Men andra ord, speciellt facktermer som nu uppgår i allmänspråket, kan vi kanske behöva använda i framtiden också. ”Tvåmetersregeln” kanske är bra att ha allmänt vid smittsamma sjukdomar, det kan leva kvar både som ord och regel. Och de nya digitala vanorna som folk kommer att fortsätta med, som ”videomiddagar”, säger Ola Karlsson.