Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-09-21 01:05

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sprakkronika-ett-djupdyk-i-den-goa-gotebosskan/

Kultur

Språkkrönika: Ett djupdyk i den goa ”götebosskan”

Västsvenskar som Herbert (Tomas von Brömssen) och Albert (Sten-Åke Cederhök) låter käcka eftersom intonationen ofta går upp i slutet av en mening. Foto: Roger Lundsten/TT

SPRÅKKRÖNIKA. Göteborgare har ett rykte om sig som glada tjommar. Mycket av detta rykte ligger nog i satsmelodin, konstaterar Maria Arnstad.

”Knô dej in fast dörra e trång
För här e änna nåt på gång.”

Under tidigt 1970-tal fylldes tv-rutan av Jubel i busken, ”Låt hjättat va meee” och Albert och Herbert – med storheter som Sonya Hedenbratt, Sten-Åke Cederhök och Tomas von Brömssen. Och med dessa flödade också en försvarlig portion göteborgska in i barndomens vardagsrum, hett accentuerad av min mor – född och uppvuxen på Hisingen. 

I sin nya bok Göteborgsgrammatik använder språkprofessor Lars-Gunnar Andersson just texten till Knô dej in som introduktion till dialekten. Den innehåller en provkarta på dialektala drag från västkusten, menar han: ”Det börjar redan i titeln. Ordet knô ’trängas’ är typiskt göteborgskt.” Och att man stänger dörra i stället för dörren har rötter i fornsvenskans ”tregenussystem”, då substantiv böjdes antingen i maskulinum, femininum eller neutrum. Dörra, boka och tösa är gamla feminina former, som fortfarande lever i dialekten. Och när göteborgaren säger trång är det med ett ”starkt” uttal av r. ”Ju fler slag man har med tungan i trrrång, desto mer göteborgskt blir det.” 

Boken är, som titeln antyder, alltså inte bara en lista av ord som änna, la, åpen och tyken, utan borrar djupare i dialektens själ och hur ett typiskt ”götebosskt” yttrande kan komponeras. Lars-Gunnar Anderssons varma förhållande till sitt eget tungomål skiner igenom.

Göteborgare har ju ett rykte om sig som glada tjommar – alltid redo att dra en vits. Mycket av detta rykte ligger nog i satsmelodin. Västsvenskar låter gärna särskilt käcka, eftersom intonationen för det mesta går uppåt i slutet av en mening.

Komikern och språkvetaren Fredrik Lindström, som senare i höst även han kommer ut med en dialektbok, har funderat över om göteborgarna kanske känner sig pressade att leva upp till rollen som sorgfria lustigkurrar. Och möjligtvis är det detta som får dem rulla lite extra på r:en med ett hallå ellerrr! 

Om det är dialekten som gör de goa gubbarna, eller om det är de goa gubbarna som gör dialekten, är förvisso svårt att veta. Men ett visst mått av melankoli har jag alltid anat bakom den trånga dörra – en doft av en svunnen tid, kombinerad med stor stolthet och kärlek.

Maria Arnstad är redaktör på Språktidningen.

maria@spraktidningen.se  

Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet. Du kan få svar på många andra språkfrågor i Språkrådets Frågelådan. Här finns även kontakt­information till Språkrådet.

Läs fler frågor om språket