Hoppa till innehållet

Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig och för att vi ska kunna säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2020-04-02 02:23

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sprakkronika-historiskt-presens-skapar-spanning/

Kultur

Språkkrönika: Historiskt presens skapar spänning

Scen ur tv-serien ”Vår tid är nu”.
Scen ur tv-serien ”Vår tid är nu”. Foto: SVT

Så kallat historiskt presens är ett vanligt stilgrepp. Det har använts sedan antiken och rätt använt är det ett bra verktyg, skriver Cecilia Christner Riad i språkkrönikan.

”Vår tid är nu.” Namnet på SVT:s långkörare om svensk efterkrigshistoria gjorde som så många författare och skribenter gör: återger det som var i presens – som om det händer just nu. Det kallas historiskt presens och är ett vanligt stilgrepp inte minst i historiska skildringar: en ryttarskara syns vid horisonten är mer spännande än en ryttarskara syntes vid horisonten

Historiskt presens har använts sedan antiken. I tidiga skriftliga källor från Norden är det vanligt inte minst i de medeltida islänningasagorna. Men även journalister tar gärna till historiskt presens för att ge texten liv och höja spänningen: ett knep i ropet på skrivarkurser för reportrar. Så här inleds en text i senaste numret av Språktidningen: Det är hösten 2009. Redan innan första boken har kommit ut har Kristina Ohlsson blivit miljonär. Man biter på naglarna: vad hände sedan?

I nyhetsrapportering har det blivit vanligt att använda historiskt presens genomgående. Det är ofta inget problem för begripligheten, men texten riskerar att bli jämntjock.

Polisen har också sinne för dramatik. Med förkärlek rapporterar de sådant som har hänt i presens, som här på den egna webbplatsen: En patrull stannar och kontrollerar en bilist på aktuell gata och där påvisar föraren tydliga tecken på drogpåverkan. Det brukar förklaras med att polisen ofta återberättar redogörelser som de har fått muntligen – och när de skriver faller de så att säga in i samma mönster. 

Rätt använt är historiskt presens ett bra verktyg. I nyhetsrapportering har det blivit vanligt att använda historiskt presens genomgående. Det är ofta inget problem för begripligheten, men texten riskerar att bli jämntjock. Många författare byter därför tempus, för att ge starkare närvaro och intensitet. Ofta lägger man som läsare knappt märke till att skribenten byter tempus, om det samspelar med handling och känsla.

Tempusskiftet kan med fördel komma mitt i skeendet. Man börjar sin berättelse i dåtid, preteritum, med en mer odramatisk inledning: Det var en varm och solig dag. Vi satt på kaféet och såg ut över folkvimlet. När det blir dags för dramatik byter man tempus och går över till presens: Plötsligt brakar det loss. När dramatiken är över kan man återgå till preteritum; läsaren förstår att det spännande är över – för den här gången.

Cecilia Christner Riad är redaktör på Språktidningen.

cecilia@spraktidningen.se

Ryska ryttare syns vid floden Amu-Darja i Nikolai Karasins målning från 1889.
Ryska ryttare syns vid floden Amu-Darja i Nikolai Karasins målning från 1889. Foto: Fine Art Images

 

Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet. Du kan få svar på många andra språkfrågor i Språkrådets Frågelådan. Här finns även kontakt­information till Språkrådet.

Gör veckans språktest: Vad betyder orden?