Vi har förtydligat hur vi behandlar personuppgifter och cookies.

Läs mer

En utskrift från Dagens Nyheter, 2019-06-26 08:25

Artikelns ursprungsadress: https://www.dn.se/kultur-noje/sprakkronika-ibland-slar-valmenande-sprak-fel/

Kultur

Språkkrönika: Ibland slår välmenande språk fel

David Lega, i mitten, kallar sig ”handikappad” hellre än ”person med funktionshinder”. Foto: Henrik Montgomery/TT

SPRÅKKRÖNIKA. Invalid, handikappad, rullstolsbunden, rullstolsburen, rörelsehindrad, funktionshindrad, brukare – alla ord diskuteras när vi talar om inkluderande språk. Men problem kan uppstå när de omtalade motsätter sig benämningarna.

David Lega är inte bara Kristdemokraternas andranamn i EU-parlamentet i Bryssel. Han är även paralympisk simstjärna. Att han deltagit i just Paralympiska spelen hänger ihop med att han är handikappad sedan födseln. Eller rättare sagt: Han föddes som invalid, först några år senare blev han handikappad, följt av rullstolsbunden, rullstolsburen, rörelsehindrad, funktionshindrad och brukare … 

Alla de här orden är exempel på sådant som diskuteras när vi talar om inkluderande språk. Det handlar om att undvika stereotyper, sträva efter begreppsmedvetenhet och ifrågasätta normer. Målet är att ingen ska känna sig utanför eller diskriminerad genom hur hen benämns. På Språktidningens konferens Språkforum i våras talade språkforskaren Lena Lind Palicki om de problem som kan uppstå när de omtalade motsätter sig de nya benämningarna.

David Lega kallar sig handikappad och ordlistan i början av den här krönikan är hämtad från en av hans föreläsningar. Det finns fler exempel på när de benämnda själva behåller beteckningar som språkreformister vill byta ut. Fortfarande finns Sveriges dövas riksförbund och föreningen Organiserade aspergare.

En princip inom inkluderande språk är ”person först”. Det innebär att hellre säga person med dövhet än döv och person med autism än autistisk. Tanken är att man i första hand är en person och inte en funktionsnedsättning – eller funktionsvariation för att använda ett ord som vissa tycker är mer inkluderande. I en artikel i Modern Psykologi berättar en autismforskare om hur hon först efter att ha bytt person med autism mot autistisk person kunde skapa en bra relation till sina studiedeltagare.

Problemet med ”person först” är att det i sig signalerar stigmatisering, vilket ju är motsatt syftet med principen. Lena Lind Palicki pekar på att det sällan är starkare grupper i samhället som benämns med ”person först”. Med det inte sagt att vi inte ska motverka stereotyper och ifrågasätta normer med hjälp av språket. Men det är värt att lyssna på dem vi benämner innan vi byter ord på varandra. Ibland är det så som David Lega uttryckt det: ”Det spelar faktiskt ingen roll vad folk kallar mig. Det spelar roll vad man menar när man säger det. Men det är ett svårare samtal.”

Jonas Mattsson är redaktör på Språktidningen

jonas@spraktidningen.se

Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet.

Läs fler frågor här